SOC i Malmö blev kinesiska mästerskapen. Finalerna i herr- och damsingel och båda dubblarna, vanns av spelare från Kina.
Kina har tagit täten igen.
Om situationen på herrsidan är oroväckande, så är damsidan skräckinjagande, säger Ulf "Tickan" Karlsson måleriskt om den nuvarande situationen.
Sveriges förre förbundskapten talar inte bara om svensk bordtennis.
Om vi tar damsidan så är det ingen status alls för tjejer i Europa att spela pingis. Det är tvärtom i Asien, där ser de sin chans att komma upp och bli något i samhället genom sporten.
"Tickan" nämner 15-åriga Guo Yue, femma på världsrankningen inför SOC där hon blev utslagen i kvartsfinalen av en annan kinesiska. Hon kallas en kvinnlig motsvarighet till bordtennisgeniet Jan-Ove Waldner, som är hennes idol.
Tala om en kvinnlig favorit till OS-guldet i Aten nästa sommar, eller spelen i Peking 2008.
På herrsidan är världsettan en kines, Ma Lin. Nu åkte han ut i SOC redan i andra omgången. Men i finalen var det ändå två kineser, Chen Qi, 19 år mot Wang Liqin, 25 år, som vann.
Kina spottar fram nya unga spelare, medan Europa lever på de gamla namnen. Europa måste jobba hårt med att få fram nya spelare, men det kommer att bli stentuffa år innan vi lyckats.
Kina är en annan kultur. Lokalt fångas talangerna upp tidigt och redan i sexårsåldern sker utgallringen. De som klarar granskningen slussas vidare. I nedre tonåren kommer spelarna till stora träningscentran och tas om hand av en stab av tränare, läkare, rådgivare.
Sverige är den enda pingisnation som på allvar kunnat utmana Kina.
Sverige vann lag-VM 1989, 1991, 1993 och 2000. En bra värdemätare på ett lands bredd och status.