Linköpings allmänna simsällskap, Lass, är Sveriges hetaste simklubb för tillfället. Det kryllar av jättelöften i föreningen och de senaste åren har det regnat USM- och JSM-medaljer över klubben.
Det senaste året medaljerna börjat komma i senior-SM - bland annat tack vare Jakob Dorch. När Lass i torsdags vann 4x50 m medley i SM i Malmö utklassade han EM-fyran Martin Gustavsson på bröststräckan. Dorch putsade sitt personliga rekord med sex tiondelar till 26,92, Gustavsson hade 27,44.
När vi på fredagsförmiddagen träffar Jakob i Aqvakulbadet vill han knappt tala om något annat än torsdagsloppet.
Han lyser av glädje och självförtroende:
-- Du vet när jag stod där bredvid Martin Gustavsson och väntade på att få starta, då tänkte jag bara på att försöka hänga med. När jag sedan drog ifrån, ja, det var en helt underbar känsla.
Jakobs ögon spelar som om han vore tre år och såg jultomten. Det kan inte finnas en enda simmare i Malmö detta veckoslut med ett större självförtroende.
Det råder ingen tvekan om att lillebror Dorch har blivit stor, och då inte bara fysiskt där han har 103 kilo på 202 centimeter.
Efter att i många år simmat i bakvattnet på två år äldre brodern Erik känner sig Jakob nu redo för A-landslaget.
-- Mitt stora mål är EM-kvalet om tre veckor. SM är jag inte alls toppad för, har inte rakat mig eller så. Det ska jag vara till EM-kvalet. Då ska det gå fort, flinar han.
Berätta hur du och Erik har sporrat varandra genom åren.
-- Jag har alltid följt honom och velat göra samma sak som han gjort. Efter babysim och annat började jag tävlingssimma ungefär när jag började skolan, vid sju--åttaårsåldern, eftersom Erik gjorde det.
-- Sedan har jag alltid jagat hans tider, haft de som mål två år framåt och tänkt jag ska inte vara sämre än Erik. Så är det fortfarande. Vi jämför hundradelar hit och dit.
Testade du andra sporter?
-- Jo, det var fotboll, handboll och basket, men herregud, jag tror jag gjorde ett enda mål under alla år i fotbollen. Handbollen gick väl okej tack vare min storlek. Men jag gillar individuella idrotter, när jag bara kan skylla på mig själv om det går dåligt. Så det fick bli simning.
Har du och Erik som många andra bröder bråkat er genom uppväxten?
-- Jo, visst har det varit en del bråk (skratt). Men han har ju alltid varit större än jag så jag har alltid sagt, när jag blir lika stor som du Erik, då jäklar ska jag ta dig.
Och?
-- Vi får väl se, det kanske är dags snart att ge honom en match.
Är det stor skillnad annars på din relation med Erik jämfört med de andra simkompisarna?
-- Visst kan vi bli väldigt mycket argare på varand-ra, men också mycket ärligare. Lite annorlunda är det, men det är kul att ha en del av familjen med i simgänget.
Vad är din förklaring till Lassframgångarna?
-- Vi har alla en jäkla vilja att bli bäst, och en enorm stämning i gänget. Vi hjälper varandra, är någon trött så lyfter de andra upp den ur svackan.
-- Sen är det inte många andra klubbar som tränar så som vi gör.
Hur då?
-- Så hårda pass. Många tränar säkert lika mycket som vi, men inte så hårt. De är många som kommer fram så här på tävlingar och undrar hur vi tränar för att vara så bra. Då säger vi det, att vi tränare hårdare.
Var det alltid självklart att följa Erik och satsa på simningen?
-- Jag vet inte, jag var inte så jätteduktig i ungdomsåren. Det var först som 14-åring när jag tog USM-guld jag fick första stöten och tänkte att jag kanske var rätt bra ändå. När jag simmade medley drog jag alltid ifrån på bröststräckan, på så sätt upptäckte jag att jag var bäst på bröst.
-- Sedan var vi några 85:or, jag, Marcus Piehl och Ludvig Strannå, som hade himla roligt ihop. Det var alltid kul att gå och träna och träffa dem. I början var det mer kul än bra, men efterhand kom resultaten.
-- Simgänget är mina bästa kompisar, vi tycker om samma saker och har även upplevt samma saker nu, med simningen i Florida och på Hawaii till exempel. Nu är vi ju flera som är med i landslaget, det gör allt mycket lättare och roligare när man tränar 25 timmar i veckan.
Har du en speciell talang för bröstsimmet, eller är du en träningsprodukt?
-- De som vet säger att bröstsimmets bentag föds man med, det är inget man tränar sig till. Annars är väl kroppen min främsta tillgång, jag är ju rätt stor.
Du har personligen fått ett rejält lyft i vinter. Berätta.
-- Jag kände ett lyft på JSM i slutet av november när jag slog individuellt juniorrekord. Jag tror mycket beror på att jag flyttat in till stan från Malmslätt. Jag bor hos mamma nu och slipper alla resor till och från stan. Jag har kunnat styrketräna mer och kan vila i stället för att åka buss. Det känns som det stora lyftet för mig.
Vad gör du vid sidan av simningen?
-- Jag går tredje året på en ny linje på Berzelisskolan. En teknisk linje som heter grafisk kommunikation.
Några framtidsdrömmar på området?
-- Nej, just nu vill jag bara klara av skolan. Förra året hann jag inte med den riktigt, men till det här läsåret hade vi en diskussion med rektorn som gick med på att jag delade upp sista året på två år. Så jag ska läsa även nästa år.
-- Det skulle kännas bra att ha en utbildning i grunden, men sedan vill jag satsa heltid på simningen.
Är det svårt ekonomiskt?
-- Ja, du klarar det inte utan ett jobb, på halvtid ungefär. Men det måste vara ett jobb som tillåter att du går och kommer lite som du vill eftersom man behöver gå ifrån och styrketräna mitt på dagen. Vi får se hur det blir, Erik har hittat ett nu som funkar bra och jag hoppas på det också senare.
Vi tackar för oss och 202 centimeter Dorch studsar iväg längs bassängkanten som den där treåringen som nyss sett jultomten och nu ska vidare till godisregnet.
Simlivet leker och herregud så roligt Jakob Dorch har.