ISHOCKEY, ELITSERIEN
Mif 0
Linköpings HC 2
Egentligen borde den här texten bli en hyllning till Fredrik Norrena. Målvakten var felfri i Malmö isstadion och den store hjälten i ett slitet LHC.
Men vi väljer att hylla Johan Bülow i stället - supportrarnas hjälte.
Först bara lite om hur det gick till när LHC spräckte Mifs svit på sex raka hemmasegrar:
-- Mer hjärta än hjärna, tyckte assisterande tränaren Johan Hemlin. Det syntes att vi gått hårt på sistone med mycket matcher. Men med vilt fajtande och Norrena där bak redde vi ut det.
Mif låg på hårdast och skapade mängder av lägen mot Fredrik Norrena. LHC-försvaret tvingade ofta skåningarna till dåliga avslutningar men ändå tvingades Norrena briljera för att hålla nollan.
-- Den här gången var Norrena faktiskt helt felfri, tyckte målvaktstränaren Mattias Elm.
Mitt i Mif-pressen i början av andra perioden kontrade Mikko Peltola och Jussi Tarvainen. Och visst höll flytet i sig från Leksandsmatchen i tisdags, då duon glänste. Peltola smekte med känsliga handleder pucken fram till Tarvainen som bara satte fram klubban och styrde in 1--0 mellan benen på Andreas Hadelöv.
2--0 kom inte förrän 15.32 in i tredje perioden. Johan Franzén drev upp pucken, släppte bakåt till Thomas Johansson som gjorde bort två Mif-are innan han serverade Franzén fritt vid bortre stolpen. Oerhört snyggt - och matchavgörande.
Norrena var särklassig. Jyrki Välivaara, Thomas Johansson och Jakob Karlsson bäst bland fem bra backar och bland forwards var det jämnsegt.
Segern gav ändå tre poäng och utökade avståndet till slutspelstrecket till 17 poäng - med tolv matcher kvar att spela.
Visst är LHC klart för slutspel, men försök inte få någon i klubben att säga det:
-- Jag vet att ni är många som vill få oss att säga det, men vi har ett lugn i hela föreningen och tar en match åt gången och har helt enkelt häcken full med det vi håller på med, sa Johan Hemlin.
Hans namne Bülow, jubilaren, sken som en sol i omklädningsrummet efteråt. Malmömatchen innebar att han passerade klubbdirektören Mike Helbers rekord på 432 LHC-matcher.
-- Roligt att vi vann, tre sköna poäng inför ledigheten i helgen, det kändes verkligen att vi spelat mycket på sistone,. Man var sugen i huvudet, men benen svarade inte, sa Bülow.
En typisk Bülowmatch kanske man kan säga, lite skönspel men stort hjärta?
-- Jo, men ibland var det knappt det i dag. Det var segt.
Själv slet han som vanligt och var klart godkänd.
Minns du A-lagsdebuten?
-- Det var 1994, när Brithén var tränare. Jag var 18 år och nyuppflyttad junior. Jag fick faktiskt spela rätt mycket för att vara junior och det gjorde jag i samma kedja som Pelle Martinsson och Anders Mäki.
Under sina tio år i klubben har Bülow varit med i vandringen från botten av division 1 1994 till toppen av elitserien 2004.
-- Det är nog få förunnat att få uppleva det med sin moderklubben. Det känns helt fantastiskt.
-- Men man får ingenting gratis. Jag har fått jobba för det, varit på gränsen några säsonger och hela tiden fått jobba ännu hårdare. Det har varit tajt och jobbigt några gånger, men jag har försökt jobba vidare.
-- Det känns som om jag vuxit i takt med klubben. När klubben tagit ett steg framåt har jag varit tvungen att göra det också för att hänga med.
Har du alltid haft samma roll i laget, som den som alltid håller humöret upp och alltid ger järnet på isen?
-- Faktum är att jag var center i juniorlaget, det kanske många har svårt att tro i dag (skratt). Men jag och Tobbe Thorén (i dag i Maif Hockey) gjorde en hel del poäng ihop. Sen när jag flyttades upp i A-laget blev jag ytterforward, det är alltid svårt för juniorer att komma upp och spela center.
Egentligen är det bara i fjolårets kvalserie som du spelat matchhjälterollen, har du saknat det genom åren, att få lite mer uppmärksamhet?
-- Nej, alla har sina roller i ett lag. En del är målfarligare, då är det deras jobb att sätta dit pucken. Jag sliter desto mer och tar en del stryk, något kanske inte de målfarliga är lika bra på.
Stryk ja, det måste blivit en del genom åren. Ger du lika mycket som du får?
-- O ja, mer (skratt). Jag har lärt mig att ta stryk med ett leende och sen ger jag själv en del. Med min spelstil måste jag ligga på gränsen för vad domaren tillåter så ibland hamnar jag i båset, men med åren har jag lärt mig att trycka till lite smartare, när domaren kanske inte ser.
Ditt positiva sinne har ju fört med sig att du kallats den idealiske avbytaren, som hela tiden peppar lagkamraterna?
-- Jo, jag tror det var Tommy Boustedt som sa det där först. Och visst kan det vara så. Visst blir jag besviken om jag inte får spela, men kan inte tjura ihop för det och dra ned de andra i skiten för det. Är jag inte med i laget så beror det troligen på att jag inte är tillräckligt bra, så enkelt är det. Sen kanske jag visar min ilska och besvikelse hemma i stället, det är annan sak.
Här kommer Johan Hemlin förbi och inflikar, utan att ha hört vad vi talar om:
-- Jag måste bara framhålla en av Johans främsta egenskaper, förutom det han gör på isen. Som mot Leksand senast, när vi gick ned på tre femmor, då fick inte Johan spela vidare. Men vem tror du eldar på lagkamraterna mest i båset efter det?
Bülow skrattar gott åt tillfälligheten, att Hemlin kommer och påtalar det vi just talat om.
Till sist några snabba frågor. Roligaste säsongen?
-- Den här. Just nu är det riktigt roligt. Men visst var säsongen då fick gick upp i elitserien första gången underbar. Vi vann nästan varje match det var enormt tryck runt hockeyn.
Tråkigaste säsongen?
-- Jaa du. Det måste nog bli fjolåret. Den var turbulent och inte alls rolig.
Bästa spelaren du spelat med?
-- Svårt, fruktansvärt svårt. Men det får bli Magnus Johansson. En otroligt teknisk back. Så nu ligger jag väl bra till hos honom (skratt).
Sjunde nollan