Vi har vant oss vid att Martin Larsson hoppar och dunkar in poäng för LVC från högerkanten. När slutspelet inleddes i lördags fick han inte spela.
Tomasz Mroz fick chansen – och tog den.
– Riktigt kul match. Det var så mycket energi och så mycket glädje i laget. Vi var bättre i allt, sa Mroz efter tolv poäng och solklara 3–0-vinsten i bortamötet.
Han är inne på femte säsongen i topplaget, men har inte fått så mycket speltid tidigare. Istället har det blivit ett par sejourer som utlånad till Vingåker – i LVC har han ofta stått med träningsoverallsjackan på vid sidan av.
Men nu konkurrerar han på ett annat sätt med ovannämnde Larsson.
– Martin är fortfarande den som är mest stabil av oss, men jag gör allt jag kan för att få speltid. Det gör han också och sedan är det upp till Johan (Isacsson, tränaren) att välja, sa Tomasz Mroz.
Match två i Linköping på onsdag. Spelar du från start då igen?
– Gärna för mig. Men det är inte jag bestämmer.
Serievinnande LVC var storfavorit inför kvartsfinalserien mot Södertelge. Möjligen skulle det kunna bli en överraskning i första matchen i Södertälje. . . nej, det kunde det inte. LVC inledde marschen mot en ny final och var inte hotat i något av seten: 25–20, 25–17, 25–21.
– Klart att det är mycket roligare när du får spela. Jag känner att jag har utvecklats och är mycket starkare och säkrare. Att vi har så många som kan gå in och spela på en hög nivå betyder massor, sa Mroz.Bästa poängplockare, Södertelge: Dan Groenvald 22. Linköping: Erik Sundberg 19, Wilhelm Nilsson 15, Tomasz Mroz 12.