Det sägs att Luleå är som vackrast när det skymmer. Mörkret har lagt sig, det är bara lätta krusningar på vattenytan och förutom några rökande besökare på puben Bishop arms är det alldeles lugnt längs gågatan mitt inne i stan.
Vi letar efter en öppen korvkiosk, men förgäves.
Det får bli en burgare på Max i stället.
Det är onsdag kväll, klockan har inte ens slagit tio, men det känns som om Luleå redan sover. Frågan är hur det är med ishockeyn.
Att de senaste årens negativa trend med sämre sportsliga resultat, bristande kontinuitet, spelare som försvunnit och inte minst den uppmärksammade Obolhärvan kastat en stor, svart skugga över den klassiska klubben i Norrbotten.
Det är många som undrar hur sjutton det ska gå.
En god natts sömn senare träffar vi Lars "Osten" Bergström, tillbaka i moderklubben han en gång tog till guld. Nu sportchef och med huvudet fullt av idéer och åsikter. Han börjar med "hellre att vi viker ut oss än viker ned oss" och sedan bara fortsätter det med citat som många inte ens kan stava till.
- Vi är ute efter en bra säsong. Det akuta målet är att vända trenden. Över tid vill vi tävla med de bästa. Visionen är att göra det igen.
Vinna guld?
- Ja.
Är det möjligt?
- Vi är fostrade att göra mer av mindre. Det är ett karaktärsdrag i Norrbotten. Det är inte säkert att du blir lyckligare av mer pengar. Vi ska hitta nya vägar och en ny strategi. Men det blir ingen slipspromenad.
- Ishockeyn är som ett kulturarv häruppe. Vi föds med skridskorna på och alla vet vad det betyder för människorna och bygden. För många är hockeyn lika viktig som allemansrätten. Den är vinterns midnattssol och den kraften har vi med oss.
Mikael Renberg,Tomas Surovy, Fredrik Hynning och Tero Leinonen försvann redan i fjol. Nu är Pekka Saravo och Pavel Srbek borta från det lag som i våras bara var minuter från kvalserien och exempelvis Johan Harju har haft en skadefylld sommar.
- Man ska akta sig för att göra spelare till bättre än vad de verkligen var. De var också en del i att laget kom tia. Många klubbar står inför en generationsväxling och vi har redan gjort den. Vi vet var vi står, vad vi vill och vart vi ska.
Hur har Obolhärvan påverkat?
- Det som hänt har belastat vår image och tagit kraft och energi. Men nu har vi till och med en i ledningen som går i kyrkan på söndagar. Då vore det väl sjutton om vi inte kunde få ordning på saker och ting.
Världen förändras och hockeyvärlden med den. Många tror att svenska lag om några år spelar i en större, europeisk liga.
Lars Bergström vet inte vad som händer, men säger:
- Jag tror inte ett ögonblick på en internationellt konstlad liga. Jag tror på Champions league där sportslig kvalité avgör vilka som får vara med. Inte stor plånbok, stor stad eller stor arena. Då kan man lika gärna bjuda in Kuwait. Det kanske går att lura folk i USA, men inte här.
- Men det behövs mer dynamik och en en annan struktur i svensk hockey. I NHL har de gått från sex till 30 lag. Nästan alla andra ligor expanderar, men här snackas det om motsatsen.