”Roxen runt Roxen” var ett uttryck som myntades 2007 och som förstås har med Daniel Roxvrets efternamn och smeknamn att göra. En kul idé i kompisgänget som Daniel tog som en utmaning och genomförde på sommaren samma år.
– Jag var inte särskilt bra tränad vid den här tidpunkten, men tänkte att det inte behövdes – alla kan ju gå. Det handlar om pannben.
I drygt 14 timmar traskade han 7,5 mil, alldeles ensam.
Därmed kunde han ha bockat av ett hjältedåd och känt sig nöjd kan man tänka, men tvärtom gjorde bedriften Daniel mer taggad att utföra ovanliga långlopp helt för egen maskin.
Det hör till historien att Daniel beskriver att han för bara drygt sju år sedan var en överviktig kille som älskade dataspel men fullkomligt avskydde löpning. Han hade spelat lite fotboll när han var yngre, men bytte till innebandy för att slippa ta så många löpsteg.
– Jag hatade, verkligen hatade att springa, säger han med eftertryck.
Utmaningar har dock alltid kittlat och Vätternrundan – på cykel – lockade.
– Med tanke på min inställning till löpning så kändes cykling som en bra träningsform.
2007 gjorde Daniel sin första runda. Den tog 14 timmar. Året efter cyklade han på 13 timmar och ytterligare ett år senare på 9.55.
– Det var då jag hamnade i träningsträsket, säger han. Ungefär i den vevan fick jag syn på en film från Iron man på Hawaii och kände att där ska jag vara med en dag.
Löpträning blev därmed ett nödvändigt ont. Första turen var inte lång, inte snabb och inte rolig. Men resultaten förbättrades fort och 197 centimeter långe Daniel som dessutom rasat närmare 30 kilo i vikt började trivas i spåret.
– Jag har kanske anlag för den monotona träningen, konstaterar han och ler snett.
Kilometrarna blev till mil och löpturerna allt mer utmanande. I dag springer Daniel till jobbet varje dag. En nätt sväng på 1,2 mil totalt. Ibland lägger han till en omväg så att sträckan blir betydligt längre och ofta kör han ett extra kvällspass därutöver.
– Dessutom är jag i väg varje helg på något som har med träning att göra. Det kan vara tävlingar eller läger, ingen helg är den andra lik. Man kan nog kalla det ett gift.
Efter promenaden runt Roxen var det en kompis som sa ”då går du runt Vättern nästa gång?” Det blev ett nytt startskott för Daniel.
– Säger man så till mig så gör jag det. Då kan jag inte låta bli.
Den gången tog dock turen runt Vättern slut efter drygt åtta mil på grund av en envis värk i ett knä.
– Påfrestningen blev för stor. Mamma fick komma och hämta mig.
Den här gången, sex år och betydligt fler träningstimmar senare, ska det alltså bli annorlunda. Klockan 20.00 på fredag lämnar Daniel hamnparkeringen i Motala. Målet är att vara tillbaka omkring klockan 16 på söndag.
– Det sägs att långloppslegenden Bertil Järlåker sprang runt Vättern på 47 timmar och elva minuter år 1983. Dessutom tog den långsammaste vätternrundacyklisten genom tiderna 44 timmar och 10 minuter på sig och det vore häftigt att springa fortare än en cyklist, säger Daniel.
Han har inte helt klart för sig hur loppet ska läggas upp. Det enda han vet är att vilan kommer att bestå i att han drar ner löptempot och går då och då. Sömnpauser har han inte räknat in i sina 44 timmar.
– Mia Thomsen, en duktig maratonlöpare som jag träffat genom ultralöpningen, kommer att följa med. Hon ska åka bil en del och springa med mig en del. Det blir bra för då kan jag prata bort några mil.
Daniel känner sin kropp väl och vet att han klara ungefär tolv timmars fysiskt arbetet på bara energigel och sportdryck.
Men ytterligare 32 timmar?
– Jag kommer att behöva mat och socker. Förmodligen kan jag äta pizza och hamburgare här och där. Min följeslagare får väl ordna med det. Jag ser inga problem, bara lösningar.
Det går att följa Daniels framfart längs vägarna via en gps. På hans blogg finns en länk för den som är intresserad. Där finns också möjlighet att bidra till insamlingen till Läkare utan gränser som Daniel gör i samband med loppet.
– Mitt mål är 20 000 kronor. Jag är redan uppe över 15 000, innan jag sprungit en meter. Jag har nog underskattat folks givmildhet och budskapets genomslagskraft på sociala medier. Det känns bra.
Ett par dagar återstår. Daniel är så laddad att han knappt kan stå still.
– Nu vill jag bara starta, säger han. Efter all feedback är jag sjukt taggad. Frågan är bara hur ont det kommer att göra och hur långt det går att pressa sig innan kroppen säger ifrån. Väldigt långt skulle jag tro, för nu springer jag inte bara för mig själv.
Vad händer efter loppet?
– Jag har fått ledigt från jobbet på måndag. Förmodligen tillbringar jag hela dagen i sängen. Jag kommer nog inte att vilja gå eller springa på ganska länge.