– Jag har alltid gillat träning, att få ta ut mig, säger 59-åringen.
Vätternrundan har två åkare kvar som gjort alla cykellopp sedan starten 1966 och som i juni gör det för 54:e gången.
Göteborgsvarvet, som startades 1980 och som blivit världens största halvmara och en folkfest i maj varje år, har ett "pionjärgäng" på 60 personer som gjort alla och som nu har chansen att fullfölja sitt 40:e lopp.
Alla 60 kvarvarande, som har en egen startgrupp tillsammans med alla som gjort minst 30 varv, är män och en av dem är östgöten Björn Johansson.
– Från början tyckte jag bara det var roligt med löpning. Sedan har åren rullat på och det är svårt att sluta med någonting som är roligt, säger han.
Vad är tjusningen med Varvet?
– Att det är så mycket människor, stämningen med så mycket folk runt omkring. 95 procent av gångerna har det varit bra väder också. Jag minns bara ett år med busväder. Sedan är det löpningen i sig som gör det, skönt att springa.
Vad har din taktik varit?
– Att hålla en jämn fart.
Björn Johansson är uppvuxen i Tallboda utanför Linköping där han spelade pojkfotboll och satsade på cykling i CK Hymer.
– Jag var en medelmåtta, säger han blygsamt.
Trots att han inte gjorde några särskilda resultat var det dock träningen, känslan att få ta ut sig, som gjorde att det blev ett liv fullt av idrott för Björn.
Att delta, och att fullfölja, är också värt beröm och på meritlistan finns målgång i Vasaloppet tio gånger och målgång i Stockholm marathon 20 gånger. Maror har också sprungits i Oslo, Köpenhamn, och Östergötland.
– 45 maror tror jag att det blivit, säger han.
I Göteborgsvarvet har Johansson oftast legat på tider kring 1.30-1.40, men i början var han snabbare än så. 1.21 är personbästat från 1984.
– Målet var att gå under 1.20, men det lyckades aldrig, säger han.
All löpning har dock tagit ut sin rätt. Björn Johansson misstänker att det kan ha med löpningen att göra att högerknäet blivit utslitet och att han drabbats av så kallad artros. I fjol genomförde han sitt 39:e varv på ren vilja, genom att gå runt. Sedan har knäet opererats i Motala och det har satts in ett nytt i järn och plast.
– Jag gick varvet på 3.40 i fjol och det blir ungefär samma tid i år, säger han.
Du kan inte springa längre?
– Det kan jag kanske, men jag vill inte riskera något. Det kan bli inflammerat i fästena. Jag avstår från att hoppa och springa.
När Sporten träffar Björn Johansson har han varit på nytt besök i "Motaladepån", lasarettet. Han har artros även i stortån och behöver ett särskilt skoinlägg till Göteborgsvarvet.
Huvudsporten är ändå cykling och den går bättre med artrosen. Johansson åkte Vätternrundan första gången 1978 och gör nu även sin 40:e runda. Han har alltså inte gjort rundorna i rad.
Mellan 100 och 150 mil har han tränat i år, efter knäoperationen.
– Vätternrundan är en utmaning och ett bra mål för träningen. Det är jätteskönt att cykla, en egen bubbla man hamnar i, säger 59-åringen som startar i grupp 1 bland veteranerna och kändisarna tidigt på fredagskvällen.
Aldrig nära att bryta?
– Nej, inte Varvet och Rundan. Men i Stockholm har jag varit det, en mara är ändå skillnad.
Björn Johansson har inget bestämt slutdatum på sin tradition att göra Göteborgsvarvet och Vätternrundan.
– Jag kör så länge jag kan och har hälsan, säger han.
Vad gör du mer än idrottar?
– Bygger och snickrar och håller på med gamla bilar.
Ingen bucket list att dra iväg någonstans?
– Nej, jag är en hemmafixare, säger Björn Johansson.