Det är inte lätt att hitta en intervjutid med Anders Kleist. Han bor i Kolmården, jobbar heltid, har familj, hus och tränar två pass om dagen. När han väl ska till Linköping är det i löpärenden förstås. Vi klämmer in en pratstund just innan han ska vara på ett företag i idrott- och hälsabranschen där man testar hans form.
– Det handlar om rödbetsjuice, säger han. Jag har druckit det i en vecka nu. Juicen innehåller maximalt med nitrater och eventuellt kan det öka prestationsförmågan.
Hur känns det?
– Jag tror på det. Och jag tycker att jag återhämtar mig något snabbare, men det är svårt med upplevda känslor.
Anders cyklar och löper på band medan bland annat syreupptagningsförmågan kontrolleras och jämförs med hans tidigare värden.
– Spännande, jag gillar sånt här!
Kosthållningen hör till Anders stora intressen. Det ingår liksom i jobbet som idrottare.
– En löpare ska vara lätt och eftersom jag tycker mycket om mat så måste jag tänka på vad jag stoppar i mig. Det blir grönsaker, kött, fisk, kyckling men inte så mycket bröd och pasta.
Då kom bakslaget
Extra inspiration och hjälp att prestera tycks dock inte vara vad Anders behöver. Han bubblar av energi när han pratar. Han är sin egen tränare och lägger upp passen på egen hand. Mellan 15 och 20 mil i veckan i snitt.
Tappar du aldrig disciplinen?
– Nej. Möjligen kan något intervallpass kännas jobbigt ibland, men det är bara att springa och se till att vara nöjd när det är klart.
Han berättar om den snöiga vintern i fjol när skogsstigarna hemma i Kolmården drev igen mellan varje pass.
– Jag hade snö upp till knäna. Men när det är som tyngst går jag in i ett robotliknande tillstånd, stänger av känslorna och struntar i att jag är stel eller att det gör ont.
I skogen, i tystnaden med bara fåglarna som sällskap, där trivs Anders allra bäst.
Inte konstigt alltså att Axa Fjällmarathon, 44 kilometer långt och med 2 400 höjdmeter, är favoritloppet.
– Hårt och långt, det är min grej, säger han.
Anders hade banrekordet i loppet, 3 timmar och 25 minuter, fram till förra året när en norrman tog över.
För tre år sedan var han dessutom näst bäste svensk i Lidingöloppet med 1,42.30. Och det är bara några av toppnoteringarna från de senaste åren. 2013 sprang Anders en halvmara på 65,20 minuter och var snabbast i Sverige på distansen.
Men när formen var som bäst kom bakslaget.
– Jag fick väl betala för gammal tjänstgöring, säger han.
"Blev sjukt rastlös"
Mortons neurom konstaterades. Det innebär att en nerv mellan två tår kommit i kläm.
– Jag försökte med en slags frysterapi hos en läkare i England och jag var hos en naprapat i Stockholm som satte nålar i fötterna, men allt gjorde bara ofattbart ont. Jag är bra på att bita ihop men till slut gick det inte längre.
Först efter operation blev foten bra. För att behålla flåset under skadetiden höll Anders igång med egen specialträning, bland annat genom att cykla med en sko på den friska foten och en toffel på den skadade.
– Jo visst, det blev lite värk av snedbelastningen i det friska benet, men det var det värt, säger han.
Att vara still är inte riktigt Anders grej.
– Jag blir sjukt rastlös och till slut kan jag inte sova.
Nu är formen på väg tillbaka. För ett par veckor sedan slutade Anders trea på SM i halvmaraton med tiden 66.40.
I helgen står han på startlinjen i Linköping.
– Det ska bli kul, jag har aldrig sprungit lopp på hemmaplan tidigare, säger han. Jag känner min barndomsstad och jag tror inte att det blir en av de snabbare halvmarorna, men inte den långsammaste heller. Jag hoppas på att vara pigg i benen och springa ganska fort.
Och det innebär?
– Jag tycker om att briljera i loppen. Jag siktar på omkring 67 minuter.
– Och seger.