Där har ni Ladaloppet. Årets skojigaste arrangemang, enligt lärare och barn på forskolan Lekladan i Tokarp.
– Det här är vår roligaste dag, säger Nina Andersson. Barnen springer och springer och springer. Till slut får vi nästan säga till dem att sluta.
Hand i hand i ett långt tåg anländer förskolebarnen till Hellgrenshagen i Malmslätt. Föräldrar och mor- och farföräldrar är redan på plats med fikakorgar och kameror.
Nummerlappsutdelningen börjar. Det räcker till alla 45 barn från förskolans två avdelningar. Fröknarna har samlat på sig mängder efter Blodomloppen under åren.
– Allt det här började med en hälsosatsning för personalen för 12-13 år sedan, berättar Nina. Vi sprang Blodomloppet tillsammans, och då kom vi på att vi ville göra något liknande för barnen. Så skapades loppet och det blev succé direkt.
Sofie Norin, 6 år, nålar fast nummer 140 på sin rosa tröja. Hon kommer inte ihåg om hon har sprungit Ladaloppet tidigare, men hon vet i alla fall att det är roligt att springa ikapp med andra.
– Jag är snabb, förklarar hon. Jag brukar träna hemma, inomhus. Jag springer mellan olika rum.
Hon sällar sig till övriga g änget som gör sig klara för uppvärmning.
Speaker Jens Johansson hälsar välkomna innan Måns Zelmerlöw och vinnarlåten Heroes tar över.
Knälyft, sidosteg, löpning på stället, lite vift med armarna och så hopp och handklapp som avslutning. Sen finns inget som kan hindra löpivern.
Den gigantiska klungan av gula västar ställer upp sig på löparbanan intill fotbollsplanen.
Speaker-Jens räknar ner från fem och löparna far i väg i en hisnande fart.
Douglas Ilbäck tar täten med långa kliv. Han tar ut sig lite hårt i början och får hejda sig lite i näst sista kurvan.
– Jag svimmar, ropar han och slänger sig i gräset efter målgång.
Douglas är 8 år och mest med för lillasyster, 3-åriga Lias skull.
– Jag vet inte vad som är kul med att springa egentligen, pustar han.
Alva Arfverlin, 5 år, tar igen sig efter väl utfört lopp.
– Jag har sprungit tre varv men jag har bara fått ett streck på handen, säger hon och visar.
Hon är nöjd, men trött i benen.
Liksom Alicia Sundin, 5.
– Det är kul att springa för att det går fort, men sen vet jag inte mer. Nu ska vi äta pannkakorna som pappa gjorde i går, säger hon.
Sofie Norin festar med chokladmuffins.
Hela fem 400-metersvarv räknar hon in.
– Jag är inte trött i benen ändå! Det kanske blir ett varv till när jag är utvilad.