Det är lätt att tycka om Vladan Ladan. Det är lätt att tycka om honom också.
Strax efter nyår slog jag mig ned på Linköping arena och tog ett snack med Linköping Citys nye tränare. Tillbaka på redaktionen sa jag något i stil med att ”det här kan nog bli bra, men jag skulle inte bli ett dugg förvånad om han inte blir kvar hela säsongen”.
Det tog sisådär fyra månader innan beskedet kom att Vladan Ladan lämnar.
Oväntat?
Inte särskilt.
Trist?
Som bara den.
City snackar med ojämna mellanrum om att bygga långsiktigt, men fortsätter att göra självmål. Alla vill väl, ingen ska tro något annat, men på grund av taskigt tålamod (man skulle kanske kunna kalla det överambition) blir det för ofta fel. Med en bättre intern kommunikation hade inte ett spännande tränarnamn slarvats bort på det här sättet.
Nu ska det börjas om och uppfinnas nytt med ny ledning. Igen. Och ännu en gång känns det som om klubben sparkar undan benen på sig själv i jakten på framgång. Det där med lugn och ro och trygghet är inte så jäkla dumt ibland. Det borde testas någon gång. Det behöver inte hända något precis hela tiden. Visst, det var Vladan Ladan själv som tog beslutet att avgå. Men det kom när klubben plötsligt insåg att man skulle förstärka ledarstaben med en manager och därmed förändra tränarens arbetsuppgifter och ansvar utan att förankra beslutet hos den som det mer än någon annan berörde. Det duger inte.
När Giles Stille fick sparken förra året skrev jag något om en missriktad glidtackling på övertid och så känns det nu också. Förtroendet för satsningen naggas ständigt i kanten när det som börjat byggas upp så ofta nedmonteras. Kvar blir bara ett fuskbygge. Utan en stabil ledning blir det aldrig något annat än ett hus utan bärande väggar. Organisationen utanför planen först och det som händer på planen sen. Det är så det måste vara. Är det något jag lärt mig under alla år som sportjournalist så är det just det. Det är så många som gör fel och fuskar med grundregeln.
Fotbollsfolket i Linköping har sedan Hedenhös troget väntat på någonting bättre. Det är många som hoppas. Jag hoppas. Linköping borde ha varit där för länge sedan.