Bandyklassikern World Cup firade 30-årsjubileum.
Med en rysk segrare - för första gången sedan 1990.
Vodnik slog Sandviken med 4-3 i finalen på söndagen.
Det var kul att som svensk få vara med och vinna med ett ryskt lag, säger Vodniks Michael Carlsson, i fjol i Västerås SK.
Det blev en finalrepris från i fjol i årets jubileumsupplagan när bandyvärldens två stora klubblag tog sig ända fram igen till en direkt avgörande match om prestigetiteln i World Cup.
I fjol vann Saik med 3-2 - i år fick de cirka 3 000 åskådarna se ett tronskifte.
Vodnik var det bättre och smartare laget, med ett mer tillknäppt spel än tidigare, allt styrt av nye tränaren Vladimir Janko. Ryssarna utnyttjade Saik:s misstag, som vid 1-0 när Patrik Södergren tappade bollen på rysk planhalva hårt uppvaktad av Alexander Tioukavine. Mittfältsmotorn snodde bollen, kontrade och sköt 1-0 redan i den 5:e minuten.
Jag tycker att vi gjorde en jättebra final, sedan var det ett par tillfälligheter som avgjorde det hela. Vi spelade, till exempel, fel vid ett par tillfällen, säger Saik-tränaren Anders Jakobsson.
Sandviken kvitterade på hörna via Niklas Spångberg (i den 9:e minuten), men Vodnik hade en växel till och gick upp till 4-1-ledning via mål av Pavel Franz (hörna i den 17:e minuten), Michael Carlsson (24) och Tiokavine igen (49).
Slutet blev ändå högdramatiskt.
Saik reducerade till 2-4 på hörna via Magnus Muhrén med åtta minuter kvar att spela och samme Muhrén gjorde också 3-4, på straff sedan han själv fällts.
Sandviken pressade på för kvittering och skapade ett riktigt hett tillfälle när Daniel Mossbergs skott tog på insidan av Vodnik-målvakten Kandajevs benskydd och ut till hörna - men närmare än så kom inte det svenska mästarlaget.
Senast ett ryskt lag vann World Cup var 1990 då Zorkij stod som slutsegrare i dygnet-runt-turneringen.
Att få vinna två år i rad, med två olika lag, är inte fy skam, säger Vodniks svensk Daniel "Zeke" Eriksson, som i fjol spelade för Sandviken.