Oskar Gustafsson flyttade för flera år sedan till Göteborg på grund av studierna. Länge fortsatte han att springa för moderklubben Boxholm-Mjölby, men i år bytte han till Göteborg-Majorna.
-- Det är för svårt att elitsatsa på egen hand. När man tillhör ett lag där man bor blir träningsförutsättningarna klart mycket bättre, konstaterar Gustafsson.
600 löpare fanns i startfållan när Linköpings OK arrangerade Vårsprinten i skogarna utanför Ljungsbro.
-- Ett okej antal. Vi har konkurrens både från natt-SM i fredags och en tävling i Finspång på söndagen, säger Lennart Sturesson i LOK.
Oskar Gustafsson trivdes på "hemmaplan". Efter att länge haft den bästa tiden blev han till slut bara slagen av Mats Röjgård, OK Kolmården.
Banan i lördags var fem kilometer för elitklassen och relativt svårbemästrad med flera steniga partier.
-- Jag tappade lite i mitten av sträckan vid ett skogstjärn, men redde nog ut det ganska fort.
-- Det är fördel att ha tränat hela sitt liv i sådan här sorts terräng. Man märker direkt att skogarna är annorlunda i till exempel Göteborgstrakten, säger Gustafsson.
Även i damklassen blev det topplacering för en lokal löpare. Charlotte Lindkvist, OK Denseln vann före Jenny Röjgård, Södertälje.
I H20 knep Per Östlund, OK Roxen silvret och i H18 var det idel lokalt i topp. Olle Larsson, Finspång segrade före David Carlsson och Johan Carlsson, båda OK Roxen.
OK Roxen höll sig även väl framme i D20 genom Cecilia Kleists tredjeplats. D18 vanns av Cecilia Svensson, Kolmården medan Johanna Lindberg, Boxholm-Mjölby, sprang in som tvåa.
Men roligast av alla hade nog knattetjejerna Karin Svensson och My Rydberg från Finspång. Blöta ända in på skinnet var humöret på topp efter målgången.
-- Fast egentligen är det inte kul när man blir blöt. Mellan sjätte och sjunde kontrollen höll jag på att tappa bort mig vid ett kärr, utbrister My.
-- Det är roligast när man kommer i mål och får pris, menar Karin.
Att vara åtta respektive nio år gör inte att det är svårt att läsa kartan.
Träning en gång i veckan har gett resultat.
-- Äsch, det är jätteenkelt. Det jobbigaste är att springa, för jag är inte så snabb, berättar My. Fast ibland händer det att man bommar. Jag har gjort det en gång och då stod en sur gubbe där och sa åt mig att springa tillbaka.
Men hur hittade du i dag vid kärret när du sprang fel?
-- Jag frågade farmor. Hon visste var jag skulle.