Det är elever i årskurserna 7–9 på Ljungsbroskolan som har möjlighet att fördjupa sig i sina specialintressen två timmar i veckan. Skolan har sex inriktningar att välja mellan: design, breddidrott (lite ovanliga idrotter), natur (naturvetenskap och matematik), innebandy, musik och hästsport.
Hästsporten håller till på Vretagymnasiet och där har eleverna tillgång till gymnasieskolans skickliga rid- och körinstruktörer samt även förstås till ridhus, stallar och hagar och har såväl teoretiska som praktiska lektioner. Markarbeten, dressyr, hoppning, teori (med foderlära, hästens uppbyggnad och annat). För att komma ifråga för hästinriktningen måste man ha grundkunskap så att man fixar det mesta som behöver fixas med och kring hästar.
– Jag vill få in så mycket hästar som möjligt på min fritid. Då är det här en bra möjlighet. Det är väldigt lärorikt att få hålla på med stora hästar och våra lärare är så rutinerade och bra, säger Louise Dahlin från årskurs 9 som till vardags rider på Valla ponnyklubb i Linköping.
Hon har ingen egen häst, men är skötare till en. Och på tal om det så har hon gått den långa vägen på Valla och började i stallets unika kösystem som getskötare.
– Man lär sig mycket på det också. Inte minst att ta ansvar, menar Louise.
Stora hästar, nämnde hon. Inte alla av de här eleverna är vana vid dem. Många rider ännu ponny. Och eftersom eleverna befinner sig på olika kunskapsnivåer, några har kommit riktigt långt i sin tävlingsridning, delas de in i grupper därefter. Vid Ryktbarts besök är de yngsta inomhus, medan en annan grupp rider utomhus och en har körning.
– De här lektionerna längtar man verkligen till, säger Emma Sjöberg (åttan) som har egen häst hemma i Fallbron och berättar att hon inte rider för att tävla utan bara för motion och för att det är roligt.
Roligt kan vara svårt också. Jobbigt. Som det faktum att stora hästar är bra mycket högre än ponnier. Något som Maja Johansson Engstrand och hennes tvillingsyster Linnea får känna på när de ska sadla hästarna i stallet. Då får läraren Malin Hansson rycka in och hjälpa till.
Även körningen kan vara svår. Dels för att det är lite knepigt att sätta ihop alla seldon, remmar, spännen, linor, skaklar, beslag, ringar och söljor. Men med god assistans av läraren Stefan Swidén lär man sig det också.
– Svårast är nog ändå att komma ihåg alla kommandon, säger Linn Borring och Veronica Misija.
De är vana vid hästar från Heda ridklubb och från Björkö 4h-gård och kan den terminologi som brukas i ridning. Körning är annorlunda. En ovan sport för dem. Och vad gäller skillnaden mellan att köra vagn (fyrhjulig eller 2-hjulig sulky) och ridning så säger de:
– I ridning gör man mer själv. Använder mer hjälper än i körning där man mera åker med, förklarar de innan de sitter upp på kuskbocken, ger hästen en liten smackning för att komma igång och försvinner bort över gårdsplanen utanför Vita stallet.
På en grusbana tränar de mer vana ryttarna för instruktören Therese Thor. De ser proffsiga ut. Emelie Fredriksson kommer förbi, Emma Sjöberg likaså, Mira Svanberg Dunborg, Hanna Aldin , Rebecka Larsson och Louise Dahlin följer. Alla med ett leende på läpparna.