På läktaren inför LHC:s lördagsmatch mot Skellefteå går snacket om att Tobias Forge, som är frontman i och skapare av det världskända rockbandet Ghost, är på besök i hemstaden. Han är på plats tillsammans med bland andra vännen och krogprofilen Pia Dahlbom. Tack vare henne nås Forge av frågan om han vill ställa upp på en bild och svara på några frågor för Corren.
"Jag visade Tobias ditt meddelande nu och han ställer gärna upp", svarar Dahlbom och vi bestämmer träff i den första periodpausen.
I en av Saab arenas loger sträcker rockstjärnan fram handen och hälsar.
– Tobias, säger han innan vi slår oss ner vid det stora bordet.
I logen finns också en bardisk med vy mot isen och en slags murad balkong med samma stolar som på övriga läktaren. LHC-matchen hinns med innan Ghost ska på världsturné. Ett av två stopp i Sverige blir i Saab arena den 22 maj. Redan ikväll får 44-åringen uppleva när den fullsatta Linköpingsarenan når höga decibel och välkomnar LHC in på isen. Till ljudet av Ghost-låten "Square hammer" som i hockeysverige blivit synonym med LHC:s entré.
– Som låtskrivare är det någonting man drömmer om att få i uppgift att göra. När det blir en sanning utan att man blivit tillfrågad att göra det så känns det fint och meningsfullt. Jag är jättestolt. Jag hörde att de fixat till den så att den lät ännu mer som ett intro, det var skitsnyggt, säger Forge efter att ha fått uppleva introt live för första gången.
Tobias Forge, som växte upp i Tannefors, berättar att han varit sportintresserad hela livet. I barndomen, under 80-talet och tidiga 90-talet var det framförallt landslagen som lockade.
– Däremot var LHC, på 80-talet, ett lag som jag kände till. Och det var till Stångebrohallen man gick för att åka skridskor. Det var flera i klassen som lirade hockey.
När Forge flyttade hem till Linköping 2006, efter några år i Stockholm, startade han Ghost. Då hade LHC etablerat sig i svenska högstaligan, och intresset för laget växte. Speciellt när LHC tog sig till final två år i rad (2007 och 2008).
– Det var ju skitkul. Då var mitt stöd på topp. För att jag bodde här och hade tid. I takt med att jag blivit mer upptagen, och inte ens bor här så har det blivit mindre. Jag är intresserad när jag väl kollar och försöker följa dem, fast via Corren liksom. Jag har koll på om det går bra eller dåligt.
Besöket på lördagsmatchen mot Skellefteå är första gången på 15 år som världsstjärnan ser LHC live.
– Det vet jag bara för att jag var här med min brorsa, och han dog för 15 år sedan. Det är första gången jag är på match sedan jag var här med honom.
I sitt sommarprat 2017 berättade Tobias Forge om, och hyllade sin storebror Sebastian, som dog av ett medfött hjärtfel 41 år gammal. Det är en speciell känsla att vara tillbaka i arenan i matchsammanhang.
– Självklart. Han var ett jättestort fan. Ett mycket större sportfan än jag. Det var LHC och Hammarby. Fast det känns bra att vara här alltså, det är verkligen en positiv känsla.
Den här kvällen är han en av 8 090 andra som följer LHC i avslutningen av den tuffa säsongen. Fortfarande finns risk för laget att behöva kvala sig kvar i högstaligan.
– Nu är det jävligt mycket på spel och det ser överlag lite dystert ut. Men det är det som är spännande. Det är ju tråkigt om det bara går bra. Hade jag haft tid, och lite bättre geografiska förutsättningar, så hade jag gått på fler matcher. När vi är ute och turnerar så spelar vi ofta på sådana här ställen. Jag gillar verkligen vulkaniserad gummidoft, som möter svett och öl, säger Forge och skrattar till.
Går det att likna stämningen på en hockeymatch med en rockkonsert?
– Även om jag givetvis har en livslång längtan till rockmoment så tycker jag väldigt sällan rockkonserter riktigt mäter sig med ett sportevenemang. I ett musiksammanhang är liksom resultatet redan bestämt. Där är Bono, alla blir jätteglada och han vinner hela tiden. Det är därför det är någonting ofattbart när det kommer till sportsammanhang. Framförallt när det är världssammanhang. En final, eller när det verkligen gäller. Där kan skillnaden vara på sekunden ifall man inte vunnit eller har vunnit. Om man är lycklig eller olycklig. Så kändes det när LHC spelade finalerna också, man blev så förbannad, speciellt när det sker två gånger i rad.
I refrängen av "Square Hammer", som streamats över 200 miljoner gånger på Spotify, sjunger Forge om att vara "just här, just nu". Orden utgjorde också titeln för Ghosts spektakulära konsertfilm "Rite here, rite now" som hade premiär sommaren 2024. Temat om att försöka vara i nuet speglas också i den kommande Ghost-turnen där det kommer att råda totalt mobilförbud för publiken.
Kan det få konsertupplevelsen att bli mer lik en final?
– Alltså verkligen. Jag kanske inte gör kopplingen till en sportmatch, men visst, sportmatcher har ett helt annat mentalt fokus. Trots att man kan se den på en skärm. Jag ställer mig aldrig och filmar när jag tittar. När jag står och kollar på en match så är jag ju grottmänniska, och ropar rakt ut. Så tycker jag givetvis att det ska vara på konserter också. Att man ska delta och framförallt låta minnet få vara en upplevelse i sig. Där minnet kan få dimmas lite av att det kanske inte är helt korrekt.
Forge kopplar det till sommaren 1994. Han var 13 år och fick uppleva Sveriges historiska VM-bragd via tv-apparaten.
– Jag tror aldrig att jag sett bronsmatchen 94 igen, men mitt minne av den är helt magiskt.
Under konserter, stora som små, får musiker i dag nästan se lika många mobiler i luften som antalet besökare. Bilderna och filmsnuttarna kan delas i realtid på sociala medier och delar av konserten ses genom skärmen. Tobias Forge tycker inte alls om den utvecklingen, och därför kommer Ghost inte att tillåta mobiltelefoner, kameror eller annan inspelningsutrusting under sin kommande turné.
– Istället för att komma ihåg något så spelar man in det. På något sätt äter det mindre av ditt eget ramminne, och det gör nog också att livet för många – det här låter jättedramatiskt – blir lite mindre innehållsfyllt. Du slösar bort ditt ramminne på skit. Hjärnan är gjord för att minnas saker.
När världsturnén kommer till Linköping i slutet av maj är hockeysäsongen över och sargen kommer att vara nedmonterad. Istället kommer tusentals människor att få chansen att vara "just här, just nu" när den vulkaniserade gummidoften möter svett och öl, samtidigt som Tobias Forge uppenbarar sig som en vålnad på scenen. Alla med personliga minnen av vad det egentligen var som hände.
– Det är precis det jag är ute efter. Det har ingenting med copyright att göra. Eller att man inte ska få se det (på sociala medier i efter hand) om man inte betalat. Det är bara den här nu-känslan som jag jagar hela tiden. Jag är en drömmande person och har svårt att hitta "nu". Det är det som jag tycker är så jävla roligt med sport; det är ett av de få tillfällena där jag oftast är med, säger Tobias Forge samtidigt som LHC-spelarna kommer tillbaka in på isen och intervjun förvandlas till ett minne.