En framgångsrik bandykarriär tog alltså sin början en fredagskväll i Ljungsbro för snart femton år sedan. Det var skoldans och Pierre som gick i sjunde klass i Ljungsbroskolan var på plats.
Ett gäng tjejer utnyttjade festen för att ragga killar. Inget ovanligt i det kan tyckas, men syftet var inte att bjuda ut dem på dansgolvet, utan på bandy-isen.
Pierre föll direkt -- inte för att tjejerna var söta, det hävdar han bestämt -- utan för att de var duktiga på att övertala.
Några dagar senare gjorde han debut -- i Wreta Klosters damlag!
-- Tjejerna spelade i pojkserien och det var inte så lätt för dem utan killar i laget. Klart man ställde upp, säger han och ler.
Före den där kvällen på skoldansen hade Pierre aldrig haft några tankar på att börja spela bandy.
Han var fotbollsspelare sedan barnsben och skulle så förbli var tanken. Men när damlaget lades ner spelade Pierre vidare i pojklaget. Två år senare debuterade han i Wreta Klosters division 1-lag.
Sedan dess har det rullat på. Via bandygymnasiet i Nässjö till Derby (dåvarande Stångebro) och fortsatt spel i näst högsta serien. Länge fungerade kombinationen fotboll och bandy, men för fyra år sedan ställdes han inför ett val.
-- Åtvidabergs FF hörde av sig och ville att jag skulle spela fotboll för dem. Det var lockande för just då lirade jag i fyran med Stjärnorp. Jag valde att gå till Wolfram i trean istället och fortsätta spela både fotboll och bandy, men det kändes som om det var då jag bestämde mig för bandyn.
För knappt två år sedan blev det dock för tungt att kombinera så Pierre ställde fotbollsskorna i garderoben -- och fick sin första sommarledighet på många år.
Varför blev det bandy?
-- Jag gillar farten. Det kan svänga fort på isen. 5--1 kan bli 5--5 på tio minuter. En match är aldrig körd förrän det är slut.
Som forward är förstås Pierres främsta uppgift att leverera mål. Och som arbetsgivare torde föreningen vara nöjd. 18 skott har hittat rätt hittills i år. Det ger ett snitt på över två mål per match, men det finns en liten hake.
-- Alla mål har kommit på hemmaplan. Jag vet inte vad det beror på. 18 mål är givetvis mycket men jag är inte helt nöjd. Det borde ha varit fler om jag hade kunnat få in bollen på bortaplan också. Men vi kan skratta åt det i laget och jag är inte orolig. Det kommer att bli mål även i bortamatcherna.
Utanför bandyplanen då?
-- Skolan var inte så jättekul, säger Pierre och skrattar. Jag utbildade mig till snickare på bandygymnasiet men det var ont om jobb.
Därför satsade Pierre några år i en klädbutik i Ikano-huset, men arbetstiderna var svåra att kombinera med träningstiderna. För sju år sedan köpte han in sig i pappa Anders företag och fick nytta av snickarutbildningen igen. Tillsammans monterar far och son möbler åt privatpersoner och företag.
-- Jag trivs väldigt bra och det är skönt att vara sin egen när mer och mer tid måste gå till träning och matcher, säger han.
I dag börjar play off-spelet i bandyn. Örebro kommer till Stångebro för att göra upp om poängen. I fjol var Derby bara minuter från att gå upp i högsta serien, i år får laget alltså en ny chans.
-- Det var helt enkelt inte vår tur att gå upp förra året, kanske var vi inte mogna heller, funderar Pierre.
-- Det var en bedrövelse då förstås, men med facit i hand så har det nog inte varit så tokigt med ett år till i ettan.
Och nu?
-- Ska vi gå upp så ska vi göra det nu. Så känns det.
-- Kapaciteten finns i laget, men det är svårt att säga om det skulle räcka till i allsvenskan.
Och för din egen del?
-- Två--tre mål hoppas jag kunna göra i premiären, och gärna fler. Vi är svårslagna hemma.
Just det.
Otur för Örebro att de får inleda på Derbys hemmaplan. Om Pierre Andersson är i målform så lär han bjuda gästernas försvar på ordentlig isdans.