Lagen i damallsvenskan har hittills i år drabbats av 14 korsbandsskador.
Även Linköpings FC har varit svårt skadedrabbat. Chinaza Uchendus knäskada och Yuka Momikis fotfraktur var båda så allvarliga att de avslutade deras säsonger.
Franck Lafuma instämmer i det Jan Ekstrand lyfter i intervjun här intill, att de fyra viktigaste skadefaktorerna är belastning, intern kommunikation, ledarstil och mental balans.
– Det finns mycket forskning som visar att belastningen är superviktig. Det gäller att ha koll på hur mycket spelarna tål för stunden, säger Lafuma. I LFC använder vi appen Trimbite (utvecklad av Linköpingsföretaget med samma namn). Där registreras hur spelarna tränar och sover och där mäts belastningen på varje spelare dag för dag.
LFC:s ledarstab håller tät kontakt om dessa fakta, berättar Franck, och träningspassen anpassas för varje spelare utifrån dem.
– Det finns säkert saker att förbättra, men det fungerar bra utifrån de resurser LFC har. Vi är två stycken från Stjärnkliniken, jag och idrottsfysiologen Frida Bylinder, som delar på arbetet med LFC. Vi är med på alla träningar och alla matcher.
LFC har också hjälp av Bashir Tajik som matchläkare.
Uefas medicinska studier pekar på att resursstarka lag har färre skador. Tror du att ert medicinska arbete skulle bli bättre med mer resurser?
– Ja, det tror jag, men resurser är inte allt. Vi i LFC gör precis samma sak i år som i fjol, men har ändå många fler skador i år. Det finns andra faktorer, som att fotboll är en kontaktsport, det spelar stor roll för skaderisken. En annan är när det kommer in nya spelare, som man inte har samma koll på som de som varit i truppen längre.
Tror du att den mentala balansen påverkar vilka situationer en spelare kan hamna i under träning och match?
– Absolut. Vilken trygghet du känner i dig själv, för din omgivning, tränarna och medicinska teamet, påverkar hur du exempelvis tar emot tacklingar.
Kan tränarnas ledarstil påverka skaderisken?
– Ja, tränarna är superviktiga. De är med spelarna hela tiden och de planerar träningarna. Nu för tiden har tränarna mycket bättre utbildning. LFC:s tränare, Olof och William, är 32 respektive 31 år och tillhör den nya generation. De förstår och talar mycket om belastning och det mentala. En stor del av det här arbetet är numer digitaliserat så det gäller också att tränarna är mottagliga för den nya tekniken.
Vilka lärdomar kan ni dra av de skador LFC har drabbats av i år?
– Vi började säsongen med en väldigt liten trupp. Det var inte lätt för tränarna att anpassa belastningen då. Nästan alla lag i damallsvenskan, möjligen Rosengård och Göteborg borträknade, har samma problem. Det gör att man ibland måste spela med spelare som inte är hundra procent.
Vad kan klubben göra åt det?
– En fortsatt satsning på F17 och kanske även F19 kan vara en väg framåt. Inte minst för att avlasta truppen under träningar. Vi kanske också ska satsa mer resurser på att undersöka de spelare som kommer till oss.
Skulle det hjälpa er att samarbeta med ett större lag, som LHC eller Chelsea?
– Varför inte? Samla våra resurser här i Linköping vore säkert bra, så att elitlagen i stan har en läkare på plats så mycket som möjligt. Men vi är på väldigt olika nivåer, om man ser på LHC, LFC och exempelvis LVC.