Det var 2009 som Martin Drotz och hans vänner startade Nocout, en idrottsklubb som har fokus på flera olika konditionsidrotter. De skulle under den här tiden själva köra en svensk klassiker och insåg att de behövde gå med i fyra olika föreningar för att kunna utöva alla sporterna samtidigt i stan. Men det såg de till att ändra på. Nu har Martin Drotz själv varit en drivande faktor i att klubben växt och utvecklats i en rasande fart. Det räcker med att ta en promenad runt Stångån för att mötas av flera atleter i de röda Nocoutkläderna under vilken tid på dygnet som helst.
Nu väljer dock Martin att ta ett kliv tillbaka och låta någon annan fortsätta att driva popklubben framåt.
– Det är tioårsjubileum i höst och då blir det perfekt att lämna över. Det är jätteroligt fortfarande men det kräver jättemycket jobb. Jag har alltid sagt att vi aldrig får sluta utvecklas utan vi ska hela tiden växa och bli bättre. Vi ska hela tiden överraska medlemmarna och jag känner att jag inte riktigt har tid att leda den utvecklingen. Det är bättre att låta någon annan ta över istället för att bli gammal på posten, säger Drotz.
När du var med och startade föreningen för tio år sedan, hade du en tanke om att det skulle bli så stort som det ändå har blivit?
– Nej, men däremot så hade jag ändå någon ambition om att bygga något stort. Jag går alltid in i saker med hundra procent och så får man se var det hamnar. Där och då kände man att det fanns en lucka och att det var något som saknades. Nu i efterhand inser man att vi har förändrat hela sättet att träna tillsammans. Innan Nocout var det ingen som pratade om paketering, kläder, träning i grupp, spontanitet och att bli en del av en tillhörighet. Det var snarare endast fokus på själva träningen, säger Drotz och ler.
På de tio åren som gått har klubben nu över 1 000 medlemmar. Från början var den baserad helt i Linköping, men har nu också ett distansmedlemskap som gör att vem som helst kan bli en del av gemenskapen. Än så länge sker dock majoriteten av träningarna och eventen i Linköping, trots att föreningens ”klubbstuga” bara finns på nätet.
– Jag är bäst vid en uppstart där det handlar om att hitta nya idéer, bygga upp och jobba hårt. Vi har gått från ingenting till att bli en av de största klubbarna i Sverige. Nu handlar det mer om att förvalta det man har och få det att växa med en stabilitet. Det kan andra göra minst lika bra som jag.
När Drotz nu tittar tillbaka på de tio åren som gått är det först och främst sommar- och vinterlägren som han lyfter fram.
– Det har varit en väldigt bra mix av social samvaro och träning. Sedan tycker jag det varit kul att se så många människor hitta nya vänner – men också kärleken. Det har varit kul att se de som senare i livet hittat nya gemenskaper men också presterat på nivåer som de själva inte trodde att de kunde.
Trots att han nu ska kliva av ordförandeposten har Drotz inga problem med att drömma tio år till framåt.
– Givetvis vill vi bli ännu större, då det är många där ute som ännu inte upptäckt oss. Ungdomar har vi inte varit inne på än och hittills har det inte varit någon ambition, men det vore jättekul att få en ungdomssida inom löpning eller triathlon. Men sedan har jag inte tänkt så mycket mer framåt utan vill att nästa person ska få sätta sin prägel på klubben, säger han och ler.