Det började med en debattartikel redan år 2005. Fyra S- och C-politiker gick tillsammans ut och sa att Linköping skulle bli Sveriges idrottsstad 2015. Hur det skulle gå till var mer oklart, men ett frö var definitivt sått.
I april 2008 föll klubban i kommunfullmäktige. Där och då antogs det idrottspolitiska program som har kommit att bli ett rättesnöre, åtminstone för dem som jobbar inom kultur- och fritid.
– Allt vi gör är kopplat till programmet på ett eller annat sätt. Vi gör sådant som kanske inte är så flashigt, men som ändå är viktigt, säger Martin Averhed, sakkunnig i idrottsfrågor.
Det handlar om att stärka både elit och bredd, men eftersom kommunens stöd till idrotten går ut på att främja folkhälsan ska tyngdpunkten ligga på ”bredd- och motionsidrott”.
I programmet identifieras sju områden som ska utvecklas (se faktaruta). Mycket ska förbättras och stärkas, men tydligare än så blir det inte. Till och med i handlingsplanen, som ska innehålla konkreta förslag på åtgärder, pratar man om att ”utreda” och ”se över”.
Effekterna ska utvärderas årligen, men när Corren ber att få ta del av utvärderingarna visar det sig att några sådana inte existerar.
– Jag har haft muntliga genomgångar med ansvarig nämnd (kultur- och fritid) och så blir det en ordentlig slutrapportering framåt hösten, säger Martin Averhed.
Så någon skriftlig utvärdering finns inte?
– Nej, inte mig veterligen.
Det politikerna enades om 2008 var att ”Linköping ska bli Sveriges idrottskommun 2015”. Det står inte uttryckligen, men det som underförstått menas är att staden ska bli bäst i tidningen Sport & Affärers (bilaga till Dagens Industri) årliga kommunranking. Den startade 2006.
På senare år har Linköping hamnat strax ovanför mitten i rankningen av de 25 bästa idrottsstäderna. 2010 sa dåvarande ordförande i kommunstyrelsen, Paul Lindvall (M):
– Man kan tycka vad man vill om utmärkelsen, men jag tycker det är viktigt att man har den ambitionen. Har man inga mål känns det inte meningsfullt. Tillsammans ska vi – kommunen, idrottsföreningarna och näringslivet – klara det.
Förra året seglade Linköping plötsligt upp till rankingens andraplats. Så här svarade dåvarande kultur- och fritidschefen Karin Semberg till Sport & Affärer: ”Vi är otroligt glada och stolta över vår andraplacering. Det känns mycket bra efter att ha jobbat hårt för att uppnå det.”
Av framtiden önskar sig Semberg följande: fler idrottshallar, ökat föreningsstöd till breddidrotten, fler stora idrottsevent och ökad marknadsföring av Linköping genom elitidrotten.
Motiveringen till den hedersamma placeringen är dock aningen överraskande: ”Kommunen har en tydlig strategi att vara en av Sveriges bästa idrottsstäder. Man har ett bra idrottspolitiskt program och bra tillgång till träningsarenor för breddidrotten; bra elitidrottsverksamhet; samt bra tillgång till spontantidrottsplatser”. Samtidigt påpekas också att breddstödet inte är mer än genomsnittligt och marknadsföringen av elitlagen begränsad.
Hårddraget kan därför en kritiker påstå att Linköping blev tvåa i fjol för att kommunen har sagt att man vill bli bäst i år. Vem som blir ”Sveriges främsta idrottskommun 2015” presenteras 5 oktober i Linköping, som är årets värdkommun för utmärkelsen.