Jakob Karlsson och hans träningskompisar har väntat på snön.
Riktig gristräning, upp och ner i leriga backar med stavar som det mest skidliknande hjälpmedlet har sin tjusning. Men inte hur länge som helst.
Ett par minusgrader någon gång i november och några korta dagar med snö är det enda avbrott i uppbyggnadsarbetet som längdskidåkarna har fått på hemmaplan hittills i år. I övrigt har de alltså fått sätta hjul på skidorna eller löpa med skidstavar.
– Visst, det är roligt det också, men nu ska jag erkänna att jag är lagom trött på det, säger Jakob Karlsson från Linköping.
Älghufs beskriver han som ett norskt påfund. Det går ut på att springa eller gå med skidstavar. All form av löpteknik ska tänkas bort, i stället gäller så skidlik teknik som möjligt. Som när man ”diagonalar” i längdspåret.
– Bra träning, konstaterar Jakob. Men det ger ju ingen skidvana. Det är den vi vill åt nu.
Ett sätt att umgås
Vasaloppet närmar sig. Jakob och ett tiotal träningskompisar pushar varandra och tränar tillsammans. För flera av dem blir det mellan tio och fjorton timmar i veckan.
– Det blir ett sätt att umgås. Alla vet vad som krävs och när vi är ett gäng blir det bra kvalitet på träningen. Det finns alltid någon att jaga och det gör att man tar i mer än vad man skulle ha gjort om man körde ensam.
Första söndagen i mars står Jakob på startlinjen i Sälen för fjärde gången. Målet i år är att komma bland de 1 000 främsta till Mora. Det innebär att han ska passera 700 åkare, jämfört med placeringen i fjol.
– Det är ett stort steg, men jag är bättre förberedd i år, säger han.
Jakob är placerad i tredje startledet. Hittills. Ett par seedningslopp finns kvar innan det är dags, bland annat ett i Orsa på lördag, och planen är att åka så bra att han flyttas fram i andra led.
Vad är det som lockar med att pressakroppen i hård träning?
– Längdskidor är helt enkelt en väldigt rolig träningsform. Man använder hela kroppen och kan ofta hålla en hög träningsmängd utan att det sliter allt för mycket.
Mat och sovplats
Jakob och några av hans träningskompisar åker till Vasaloppet med en bussresa som ordnas av Linköpings och Syas skidklubbar tillsammans. Mat och sovplats ingår.
– Perfekt, allt man behöver tänka på är att valla rätt och sova gott, säger Jakob.
Maten serveras i en skolbespisning. Sovplatsen erbjuds i en gymnastiksal. Allt tillsammans med andra, likasinnade åkare.
– Det är jättebra att samla så många av samma sort på samma ställe. Man får alltid lite bra tips om vallning och sånt, säger Jakob.
Efter vår pratstund skidar han ut på golfbanan i Linköping. Det är vitt på backen, men inte mycket mer. Gräset lyser igenom här och där. Kylan biter i kinder och fingrar. En ensam gul flagga rör sig sakta i vinden. Minner om vad banan används till så fort det är snöfritt.
– Nja, säger Jakob och stakar sig över en vitgrön plätt med ett virrvarr av otydliga spår, i kväll blir det nog Sya. Där finns det gott om konstsnö.
Själv hjälper han till då och då i Hackefors där Linköpings skidklubb huserar. Jakob och en kompis skulle ha vaktat snökanonerna mellan klockantolv och fyra under natten mot onsdagen.
Kul bli trött
– Tyvärr var det för varmt så det blev inget. Det är egentligen inte ett särskiltroligt jobb. Det handlar om att körarunt på kanonerna med hjälp av en liten traktor och att bära omkring på en massa slangar. Är det riktigt kallt och det går bra att göra snö så kan man få flytta allt en gång i halvtimman.
Ingen chans att ta en tur i spåret medan man väntar alltså?
– Nej, knappast.
Efter Vasaloppet väntar Årefjällsloppet i slutet av mars. Det är en ny tävling som körs för andra gången och mäter 75 kilometer i kuperad terräng.
Till våren lägger Jakob skidorna på hyllan och tar fram våtdräkt, cykel och löparskor.
– Triathlon är också en kul träningsform. Jag gillar tävlingarna men det är framförallt träningen fram till loppen som är rolig. Jag tycker om att ta ut mig under lite längre tid.
Han knäpper av sig skidorna och mjukar upp fingrarna. Och konstaterar;
– Det är kul att bli trött helt enkelt.