Bäst var vädret. Då var det ju synd att tävlingarna hölls inomhus, kan tyckas. Men så har varit bestämt sedan Linköpings fältrittklubb förra året ansökte hos Svenska Ridförbundet att få hålla tävling 25–26 mars.
– Väldigt roligt att vi har en så stor och fin anläggning i Östergötland, sa självaste "Smedstadsambassadören", storstjärnan Malin Baryard-Johnsson.
Malin som tävlar för Linköpings fältrittklubb, men som bor på Jonstorp strax utanför Norrköping hade med sig tre yngre hästar till söndagens tävling och hade dessutom sex femåringar på plats under lördagens hoppningar. Fast då var inte hon själv där, utan de reds av Sandra Jakobsson som arbetar hos Malin.
På fråga om det inte kan kännas lite märkligt att flänga runt från diverse världsmetropoler och kända hästcentra runt om i världen till mindre regionala tävlingar hemma i Östergötland, svarade Malin:
– Nej. Mitt liv har ju alltid sett ut så här.
Linköpingstävlingen var en regional sådan och naturligtvis mycket mindre än världscup- och mästerskapstävlingar.
– Alla tävlingar är viktiga. Men på mindre tävlingar där man startar med yngre hästar så går man kanske inte in med vinnarinstinkt, utan det gäller att jaga rätta känslan.
De unga hästarna är under utbildning och varje tävling är ett steg i deras utveckling. Men eftersom de är unga kan vad som helst hända, sa Malin och skrattade till:
– En sån här dag får man hålla sig i lite.
När jag mötte henne hade hon just varit inne med Doris Dee och blivit felfri i en 1,20-hoppning. Just som vi står och pratar kommer Malins pappa Pelle förbi och undrar vad hon tyckte om ritten.
– Hon satt fast i skorna lite, blir svaret.
Jag tolkar det som inte tillräckligt snabb.
Av 83 startande i klassen blev 36 ekipage felfria, varav 21 blev placerade. Vann gjorde Kajsa Björe/Little Grace från Jump Clubs. Närmast efter hamnade Julia Johansson/Quantums Qula från Lycketorp med Mantorpsryttarnas Katrin Norling/Klas af Tollstad på tredjeplatsen.
I tävlingens högsta klass, en 1,30-hoppning vann Py Jägerden från Nyby-Torshälla RK dubbelt. Trea kom Emelie Hansson/Edelweiss WL från Folkungabygden och så höll sig Katrin Norling framme på nytt och blev fyra med Klas af Tollstad.
340 starter per dag innebar två fulla dagar. Från klockan 8 till 20. Sofie Bruce var trött och nöjd tävlingsledare:
– Alla berömde närheten från framridningsbanan till tävlingsbanan. Det är ju bara två meter, sa Sofie som sken ikapp med solen.
Hon hade all anledning att vara glad, menade hon.
– Dels för att väldigt många ville vara med i vår tävling, dels för att det mesta har fungerat så bra. Allra roligast har nog ändå varit att det känns som att klubben har fått en nytändning med den nya ridanläggningen och när det gäller att hjälpa till. Det har inte varit svårt alls att få tag på villiga funktionärer. Ungefär 75 stycken har hjälpt till under helgen. Plus att vi har fått jättemycket hjälp av ridskolan också.
Sofie Bruce är medveten om att tävlingen fick lite kritik också. Bland annat för att hästtransportparkeringen längst bort från arenan inte hade högtalarkontakt med arenan.
– Jag vet. Men en sådan är kommunens ansvar och det sägs vara för dyrt. Det är inga problem när vi kommer att ha utomhustävlingar för då hyr vi in en extern högtalaranläggning.
Flest hästar med sig till Linköping hade Stall Hästkullen i Falerum. Systrarna Andersson, Sara och Elin hade med sig 15 hästar ena dagen och 14 den andra och fick hjälp av kusinen Frida Petersson att rida dem. Alla tre tävlar för Föreningen Sportryttarna.
Bland de mer kända ryttarna utöver Malin Baryard-Johnsson såg vi Anna Freskgård, landslagsryttare i fälttävlan och bördig från Kolmården som numera tävlar för Strömsholm. Hon kom med hästarna Box Qutie och Box Compromiss. Katrin Norling, också fälttävlansryttare och med OS-meriter, tillhör också den skaran liksom Kajsa Björe.
Banbyggare var Sara Brink, domare Marita Hjelm och överdomare Gösta Brink.
Utanför arenan syntes hundvakterna Lisen Högström och Meja Rydmark som vaktade hundar år systrarna Andersson. Och så ville Lisen fotas bredvid Malin Baryard-Johnsson. Det fixade Meja.
Och vid en hästtransport från Torstensons Hästtransporter satt Jenny Eriksson och vände ansiktet mot solen. Det är vår.
Tävlingsledaren Sofie Bruce såg framåt.
– Om två veckor arrangerar vi en ponnytävling, Sveland cup, med nära 200 starter och i augusti ska vi ha vår första större dressyrtävling, en regional/nationell tävling. I november har vi en stor dressyrtävling till, Dressyrringens final. Vårt mål är att inom ett par år anordna en tredagars utomhustävling.