Leif tillhör den exklusiva skara av 69 löpare som deltagit i samtliga 24 Stockholmmaror.
Något han är och bör vara stolt över.
-- Jag har faktiskt blivit inbjuden till en jubileumslunch på Grand Hotel i Stockholm. Det ska bli skoj, säger stålmannen som bär IK Akeles klubbdress.
Motion och kraftprov har varit Leifs stora intresse under en herrans massa år. Han har hittills avverkat 11 Vätternrundor, 20 Lidingölopp (11 långa, 9 korta) och som sagt hela 93 maror.
Några skidlopp mellan Sälen och Mora eller simturer i Vansbro har det däremot aldrig blivit.
-- Nej, jag kommer aldrig att ge mig på den så kallade klassikern. Jag tycker det är alldeles för kallt i vattnet när Vansbrosimmet avgörs. Vasaloppet skulle jag säkert klara, fast jag har inte haft någon lust att åka skidor.
Men maratonlopp älskar han. Utmaningen att springa 42 195 meter är ständigt lockande och målsättningen är numera given.
-- Jag vill genomföra 100 maror. Jag sa att jag skulle sluta redan vid 50, men det har bara rullat på (skratt).
Maratonintresset har också fört det trevliga med sig att Leif fått se sig om i den stora vida världen. Marorna i Berlin, New York, London, Boston och Honolulu (!) har exempelvis haft besök från Linghem.
-- Loppet i Honolulu var förstås något extra. På grund av värmen gick starten redan klockan sex på morgonen. Solen började bli varm först vid åtta och då hade man ju redan hunnit en bra bit.
-- Annars gillar jag New York väldigt mycket. Det är något visst med att springa i alla de där klassiska stadsdelarna. Men nu har jag inte sprungit där på flera år. Det känns lite läskigt sedan 11 september, fortsätter Leif.
Rekordtiden satte han i Berlin 1982 då han sprang på 3 timmar och 13 minuter.
-- Några år senare sprang jag på 3.14 i Stockholm och det är väl egentligen en bättre prestation. Banan är mycket jobbigare där än i Berlin.
Nu för tiden, som 59-åring, brukar sluttiden hamna någonstans kring fyra timmar. Det har också hustrun Monica lärt sig och hon finns alltid på plats i rätt tid på Stockholms Stadion när det är dags för makens målgång.
-- Först står jag vid slottet och tittar och sedan blir det lagom med en bit mat i Gamla stan innan det är dags för Stadion, säger Monica som själv har sprungit Tjejmilen men aldrig något maratonlopp.
-- Nej, det där får han ha för sig själv. Jag sköter det här i stället, skrattar fru Svensson och pekar på de färgglada rabatterna i trädgården.
För att palla en mara gäller det förstås att träna ordentligt.
Och det gör Leif. Löprundorna ute i Linghem är sällan kortare än två mil och i jobbet som brevbärare får han dessutom rikligt med motion i trapporna.
-- Men den här sista veckan före ett lopp tar man det lugnt. Då handlar det mest om att ladda upp med pasta och dryck.
Några andra tips som man bör tänka på före och under ett maraton?
-- Ha aldrig på dig nya strumpor i skorna. Sedan är det väldigt att fylla på med vätska redan vid den första kontrollen. Och framför allt, ta det lugnt i början, annars är risken stor att du går in i väggen.
-- Det har hänt mig några gånger och då är det bara på ren vilja man tar sig mål.
Hur du någonsin tänkt tanken att bryta ett lopp?
-- Tja, en gång hade jag väldigt ont i foten, men vid varvningen i Stockholm stod min dotter och ropade till mig att kämpa vidare. Hon visste väl hur arg jag skulle bli efteråt om jag hade brutit (skratt).
-- Bryter man en gång tror jag att det är väldigt lätt att man blir bekväm och bryter flera gånger. Så det aktar jag mig för.
Ni kan nog lita på att Leif kommer i mål även i morgon.