-- Med fotbollen var det värre, säger Ann-Sofie, när hon tvingas fundera på hur det skulle vara att åka ur igen.
De två fotbollstjejerna började med innebandy i höstas och i helgen ska division 1-serien avgöras.
-- På söndag vinner vi, sen får vi se hur de andra spelar, säger Ulrika Bergström.
Seger i sista matchen mot Slätafly/Södra Kärr är ett måste för att KFUM Linköping ska ha en chans att klara sig kvar. Sedan måste även övriga matcher gå östgötarnas väg.
-- KFUM är inget division II-lag. Vi hör inte alls hemma där, säger Bergström.
Risken är stor att de två före detta fotbollstjejerna får vara med om ytterligare en degradering.
Lika hemskt som med Kenty tror inte Ann-Sofie Pettersson att det kan bli.
-- Det är klart jag inte vill spela i division 2, men det är svårt att ha samma känsla för lagen. Kenty är Kenty.
Ann-Sofie har spelat fotboll med Kenty sedan hon var sju år. För henne är inte innebandy lika allvarligt, det är mer för skoj skull.
Ulrika bytte klubbar flera gånger under sin fotbollskarriär och tror att det påverkat henne. Hon behöver bara en match för att ge allt för sin nya klubb.
-- Klart jag blir arg och förbannad om vi åker ur, säger hon.
Blir man van att åka ur?
-- Gud, vilket tjat, säger Ann-Sofie.
Hon gillar inte ämnet, hon har diskuterat det för ofta efter alla år med Kenty som åkt som en jojo mellan allsvenskan och division 1.
Ulrika tror att de trots allt har lärt sig något. De förlorar inte i slutet av säsongen bara för att det ser kört ut. De kämpar så länge chansen finns.
Vi träffar tjejerna i Linghem, där Ann-Sofie jobbar på dagiset Igelkotten och där Ulrika är idrottslärare på låg- och mellanstadiet på Himnaskolan.
På skolgården spelar flera av barnen innebandy på rasten. Mer erfarenhet än så hade inte Ann-Sofie och Ulrika när de i höstas började med innebandy.
Länge var fotbollen sporten i deras liv. En svår knäskada satte stopp för Ulrika Bergström 1999. I flera år kämpade hon för att ta sig tillbaka till jobbet och till idrotten. I början orkade hon inte ens se på när andra spelade.
-- Nu kan jag titta utan att börja gråta, säger hon.
Att bli lagledare i Kenty var ett steg tillbaka. Hon vill vara med även om hon var skadad. I år gör hon sin andra säsong vid sidan av fotbollsplan.
Ann-Sofie Pettersson har spelat med Kentys damer fram till i höstas.
Hon var även med på ett par träningar efter säsongens slut, men nu har hon bestämt sig för att lägga av med fotboll.
-- Jag är lat och vill vara hemma mer. Vara lite hemmafru, säger hon och skrattar.
Många försöker få henne att fortsätta, få tror att hon ska lägga av.
-- Alla tror att jag ska fortsätta eller så frågar de om jag ska ha barn. Men det ska jag inte. Jag vill bara sluta innan jag blir skadad och innan vi skaffar familj.
Helt vill hon inte lämna Kenty. Både hon och Ulrika var med på Kentys träningsläger. Inte som spelare utan som lagledare och kokerskor.
-- Det är kul att hjälpa till, säger Ann-Sofie, som gärna jobbar lite för laget mot att hon får behålla Kentyoverallen.
-- Den är så fin.
Men som spelare är det innebandy som gäller.
-- Ja, jag ska fortsätta, säger backen Ulrika.
-- Då gör jag också det, säger forwarden Ann-Sofie.
De har svårt att släppa lagidrottandet helt. Att träna själv är inte alls lika kul.
-- Man måste ju göra något. Jag har alltid sagt att jag ska spela innebandy efter fotbollen, säger Ann-Sofie.
Ulrika gjorde sin första träning i början av november förra året. Ann-Sofie fick henne att börja. Då hade hon inte tränat med ett lag på över tre år.
Än så länge har hennes knä klarat spelet, men hon vet att innebandy inte är den snällaste sporten.
-- Man måste testa och det gick ju, säger hon.
Båda trivs bra med sin nya sport.
-- Vi lär oss nya regler hela tiden. I början blev jag utvisad på grund av regler som jag inte visste fanns, säger Ann-Sofie.
Hon blev också förvånad över hur jobbigt det var i början.
-- Man trodde att man hade jättebra kondition, men det var svettigt. Och ont i stjärten och ryggen fick jag, säger Ann-Sofie.
Tjejerna hade mycket till godo från fotbollen, framför allt spelförståelsen. Det gjorde att de snabbt kom in i laget.
Ann-Sofie började sin innebandykarriär med två mål och en assist.
-- Det gick bra i början, men sedan har jag varit sjuk och inte spelat.
För Ulrika, som är back, har det gått bättre och bättre.
-- Hon har blivit bra. Ulrika är den tuffa i laget, säger Ann-Sofie.
I söndagens viktiga match möter de Slätafly/Södra Kärr, ett lag ingen av dem har spelat mot.
-- Vi vet inget om lagen vi möter, säger Ulrika Bergström.
Båda tycker det är en fördel.
-- Man blir inte lika nervös, när man inte vet så mycket om motståndarna, säger Ann-Sofie Pettersson.