Tre LHC-tränare vid bordet.
En reporter.
En bandspelare.
Hur mycket tid tillbringar ni tillsammans?
Tomas Montén: Skulle man räkna på en säsong så är det nog skrämmande mycket. Vi gjorde någon uträkning när jag var i Djurgården ... det var i och för sig Hardy (Nilsson) som gjorde den och han är 200 år gammal. Jag minns inte resultatet, men mycket var det.
Dan Tangnes: Alldeles för mycket. Haha. Det blir längre dagar när vi spelar match, så är det ju. För min del som inte har familjen här är det inte lika känsligt. Efter matcher kan det bli väldigt sena kvällar. Och nätter.
TM: Man kan inte göra på något annat sätt heller. Det går liksom inte att komma vid tio och gå vid tolv. Då kan man lika gärna skita i det och göra något annat. Men det är ingen belastning att jobba mycket. Någonstans är det ... man gillar ju det man gör.
DT: Det svåraste i början av karriären var att hitta andningshål och tänka på annat. Det tar tid att lära och vänja sig vid det. När jag började i Rögle hade jag svårt att vara hemma när jag var hemma.
SE ÄVEN: Chatta med Bergsten inför premiären
Vem av er bäst på att släppa ishockeyn?
Tangnes och Montén pekar direkt på Östman.
Är det så?
Klas Östman: Jag har inga problem att släppa det. Det är inte så att jag drömmer mardrömmar eller har svårt att sova. Klart du funderar, men jag går inte 24 timmar om dygnet och tänker på vem Junland ska spela med i morgon. Någon blir det ju. Det var tuffare när jag var i Göteborg. Det blev mycket dötid och man gick och väntade på att nästa dag skulle börja. När du pendlar är det jobbiga att det blir så kort tid hemma och att du vill hinna med så mycket. Det är svårt att få ihop det.
Pratar ni om mycket annat än ishockey?
DT: Jag tycker att vi håller det på en lättsam nivå och har ganska roligt på vägen. Alla tre vill vara förberedda och älskar att hålla på med hockey. Annars hade vi inte varit här. Men vi sitter inte och nördar ned oss för mycket.
Löser ni världsproblem också?
DT: Njae, så djupa är vi sällan.
Hur ofta är ni oense?
DT: Varje dag.
Varje dag?
TM: Ja, jag tror att det är ett måste. Sen måste man veta var gränsen går. Hittills har det varit jävligt bra. Någonstans måste man tycka och tänka och säga emot, men när vi väl tar ett beslut och lämnar rummet är det klart.
Har ni själva varit i tränarteam där ni känt att ”nej, det här fungerar inte”?
TM: Det vore konstigt om det funkade med alla. Får du bara komma till tals och slåss för dina idéer är det lättare att köpa att du inte alltid får som du vill. Finns ingen delaktighet är det jävligt tufft. Det går inte att en ska bestämma allt och de övriga bara lyfter lön.
Vad gör en bra ledare?
DT: Det måste finnas en passion för det du gör. Att du är lyhörd, prestigelös och ödmjuk. Inte tro att du själv sitter på alla svar. Jag tror på att du är tydlig, men ser till att hela gruppen är delaktig.
KÖ: Det första jag tänkte på när du sa det var att man är bra på att lyssna. Känna av. Sen måste du ibland peka med hela handen. Ledarskapet går allt mer mot att inte behandla alla på samma sätt. Vad behöver den här killen för att prestera?
Känner inte ni andra att ni också vill stå längst fram?
TM: Någonstans vill du alltid ha en större utmaning och ett större ansvar. Och en större lönecheck (skratt). Men det handlar mer om att veta vad du går in i. För mig var det helt avgörande att det var med Dan och Klas. Annars hade jag inte tagit det. Det är svårt att spekulera, men säg att det varit Roger (Melin) och Magnus (Hävelid) ... då hade inte jag varit den tredje länken.
KÖ: Jag har faktiskt inte ens tänkt tanken. Jag undviker gärna att sitta här med dig också. Det kan Dan gärna få göra. Som assisterande kan jag fortfarande påverka det jag vill påverka. Sen är det klart att jag gärna skulle vilja ha den lönechecken, men det innebär ju också att jag ofta skulle behöva sitta med dig i telefonluren. Det har jag inget behov av.
Vad är drivkraften?
DT: Att vinna.
TM: Jag tänkte det också, men ville inte säga något för då skriver du att vi ska ta guld. Men det är ju så ...
DT: ... vinna är den ultimata glädjen. Men vi kommer alla från att ha jobbat med unga spelare, så att utveckla individen och se människor växa är också en stor drivkraft. Det är bekräftelse på att vi gjort något bra.
Har ni kul på jobbet?
TM: För det mesta. Kul har man ju, men kanske inte jämt.
De andra nickar.
När är det som bäst?
TM: När man vinner. Eller vad ska man säga? När allt fungerar och bara flyter på. Bra träningar, inga skadade spelare. Och matcherna, så klart.
DT: Att få jobba med det roligaste du vet är en jävla förmån. Att komma till ett gäng som lägger ned hela sin själ i någonting. På en vanlig arbetsplats finns säkert en och annan som mest sitter av sin tid och hämtar sin lön den 25:e. Här vill alla framåt ... det är en fantastisk miljö att vistas i.
Vem är sämst förlorare?
TM: Det är nog jag. Om inte någon av de andra är psykade så är nog jag det. Jag är lite långsint. Jag kan nog vara tjurig dagen efter också. Jag försöker jobba bort det, men har inte lyckats än.
Och hetast i båset?
DT: Jag får ta det. Tittar du på personligheterna är Klas väldigt lugn och laid back. Han stressar inte upp sig. Jag och Tomas är nog mer på. Mer spontana. Viktigast är att man är som man är. Att klistra på någon annan personlighet funkar inte.
TM: Mig händer det mer sällan, men när det väl händer blir det rejält. Jag tycker inte alls att det är något problem att andra lag har mer stim i sina bås.
Vad görs en ledig dag?
TM: För min del är det väl BVC. Ni brukar väl spela golf?
KÖ: Trist att du varken har psyke eller bollsinne.
TM: Det tar för lång tid. Det är tråkigt och man blir bara arg.
DT: Det blir få helt lediga dagar. När spelarna är lediga ska vi utvärdera det vi gjorde dagen före och planera det vi ska göra dagen efter. Men det gäller att hitta andningshålen. Ägna tid åt familjen. Några timmar på golfbanan är trevligt det också.
Känslan inför säsongen?
TM: Det känns jävligt ovisst. Som vanligt. Men kan vi fortsätta på den linje vi har nu, gnugga på och köra känns det bra.
DT: Känslan är bra. Vi känner oss trygga med den respons vi fått från spelarna och är trygga i det. Sen vet vi att många andra lag har investerat tungt i sommar och är väldigt offensiva i sin jakt på det där guldet.
Så vilka vinner?
DT: Jag trodde bara att det var kvällstidningarna som ställde sådana frågor. Ska man utse en favorit så ligger Färjestad bra till. Men det är klart att vi också vill dit.
KÖ: Skellefteå, Frölunda och Växjö har jobbat bra över tid. De borde vara redo och rustade att säga att de ska ta guldet. Sen får man se om Luleå och Färjestad kan göra en quickfix.
TM: Ska jag hålla någon som favorit efter vad de har värvat skulle jag säga Färjestad. Annars har de slängt pengar i sjön.