Anton Karlsson styrde snyggt in 2-0 mot Rögle och LHC-ledningen kändes ungefär lika säker som amen i kyrkan. Sen tog det inte många minuter förrän det var 2-3 och precis allt hade rasat samman.
"Jag vet inte vad som hände", sa Tommy Jonsson, tränaren, och om han visste antar jag att han gjort något åt det. För det var ju inte första gången. Det enda man vet med detta LHC-lag är att man inte vet vad som ska hända. Tappade ledningar, till synes oförklarliga försvarsmisstag och outgrundliga sätt att förlora matcher och poäng.
Det kan inte vara lätt att vara LHC-supporter just nu. Det var mycket som var bra i första perioden mot Rögle. Det var inte mycket som var bra i den andra. Om ens något. Jo, Jonas Gustavsson, målvakten, var det - trots fyra insläppta mål.
Det säger rätt mycket om övriga.
Framåt skapades tillräckligt för betydligt fler mål (fråga Adam Brodecki), men oavsett vilka spelare som finns att tillgå måste hittas tillbaka till den defensiva stabiliteten. Annars är risken uppenbar att det inte blir något slutspel alls.
I torsdags var det en period av fritt fall där Linköping Hockey Club blev Linköping Hönsgård Club. Herrejösses, så passivt, oorganiserat och rent av paralyserat. Misstag på misstag, ofta i några slags naiva försök att vara överkonstruktiva.
När det är dåligt är det alldeles för dåligt och är det något som jag kan sakna i det här laget så är det en inneboende vinnarmentalitet. Där finns skicklighetsspelare som Derek Roy, Broc Little och ett antal till och sådana måste du självklart också ha. Men en förklaring till ojämnheten kan vara att det är lite för många som inte syns tillräckligt när inte solen skiner och vinden blåser i ryggen.
Det ger hög högstanivå, men för låg lägstanivå och i en lång grundserie blir det ofta avgörande.
Vid midnatt till lördag slår ishockeyns transferfönster igen och som det ser ut just nu – i den här världen kan som bekant saker hända snabbt – blir det inget sista minuten-nyförvärv till LHC.
Jag tycker att det är rätt.
Så här:
LHC kommer inte att vinna SM-guld. LHC kommer inte att åka ur.
Hittas inget riktigt bra och inget prisvärt som kan skrivas längre avtal med är det bättre att spara pengarna till den uttalade treårssatsning som dras igång till hösten.
Det finns säkert en och annan som tycker att det låter som att ge upp, men med små ekonomiska marginaler är det trots allt inte så dumt att vara realistisk och tänka efter före. Är det så att det du gör nu kan påverka det du gör sen så hade jag tryckt på stoppknappen.
Jag har väldigt gärna fel (det är fritt fram att med en massa vinster täppa till truten på en tvivlande reporter) men med ett av skador redan sargat lag tror jag inte att det hjälper att plocka in en back eller center. Visst, det kan göra laget bättre, men tillräckligt bra för att på allvar vara med och slåss om en finalplats redan nu?
Ledsen, men jag kan inte se det.
Det är för skakigt, för svajigt och för skadeskjutet.
De spelare som faktiskt skulle kunna göra så stor skillnad finns antingen inte tillgängliga på marknaden eller kostar för mycket. Jag köper absolut argumentet att det låter negativt och att alla supportrar tycker att det är häftigt med ett lag som vågar satsa. All respekt för det. Men ändå.
Med ordinarie lag hade LHC legat högre upp, det tror jag också, men nu har skadorna förstört mycket och efter den vassa starten har det blivit en trasig säsong som blir allt tuffare att reparera. Skadefrekvensen har slitit hårt på de som har spelat och även om en och annan av dem som varit borta länge kan komma tillbaka är frågan i vilken form? Med en sådan uppladdning går inte att kräva några stordåd i ett tätt och tufft slutspel.