Det blev en minst sagt känslofylld och turbulent dag för Dan Tangnes.
Efter fyra år i Linköping, varav tre som huvudtränare, väljer han att hoppa av.
Trots två år kvar på kontraktet.
– Det känns bra att ha tagit ett beslut och jag är övertygad om att det är rätt både för mig och för LHC. Har du varit så länge på ett ställe så är det klart att du knyter starka band till både staden och människorna i den. Så det är blandade känslor, säger han.
För några veckor sedan tog säsongen slut för LHC – med stryk i kvartsfinalen för tredje året i rad. Nu vet vi också att förlustmatchen mot Djurgården på Hovet blev Dan Tangnes sista som tränare för SHL-klubben. Den norske skåningen lämnar sitt uppdrag och LHC får ge sig ut på jakt efter en ersättare.
– Direkt efter att säsongen tagit slut är du tom, förbannad och frustrerad på en och samma gång. Jag nämnde det för klubbledningen nästan direkt, men de ville att jag skulle fundera lite till. Man kan väl säga att jag landade i beslutet under påsken.
– Jag känner att jag inte kan uppbringa den energi och motivation som krävs för att gå in i en säsong och känna att "nu ska vi göra någonting mycket bättre", säger han.
Och fortsätter:
– Du känner mig efter de här åren och vet att mitt ledarskap bygger på att skapa positiv energi. Nu tror jag inte att jag kan hitta den där elden som krävs för att skapa det. Bättre att ta det direkt än att gå och vänta och ge klubben mindre tid att hitta någon annan.
Det handlar inte om att du är missnöjd med andra saker?
– Nej, det tycker jag inte.
Dan Tangnes hymlar inte om att familjesituationen med fru och dotter i Ängelholm varit den kanske allra viktigaste förklaringen till beslutet.
– Det har blivit allt tuffare att vara så mycket hemifrån. Det handlar om så många saker i vardagen som man saknar. Allt från att göra frukost till att hämta dottern på skolan eller lägga henne på kvällen, säger Dan Tangnes.
Resorna? Alla timmar i bil?
– Det har inte bekommit mig det minsta.
Kommer du att stå i ett ishockeybås till hösten?
– Det vet jag inte. Just nu känns det ungefär som när jag hoppade av ett civilt jobb för att satsa på hockeyn och bli juniortränare i Rögle. Många tyckte att det var ett konstigt beslut, men det var det jag ville göra där och då. Till att börja med ser jag fram emot att spendera mer tid med familjen.
Det har varit en sämre säsong än väntat. Hur mycket har det påverkat?
– Det är lite tidigt att säga, men det kan nog också vara en del i det. Det har tagit mycket energi och bensintanken är tom. Det har varit en ovanligt slitsam säsong, det får jag erkänna. Jag har nog aldrig känt mig så dränerad på krafter som den här gången.