Det är bara en känsla som finns i hela kroppen efter att ha sett 3–1-ledningen mot Färjestad bli en 3–3-match med förlust efter förlängning: uppgivenhet. Återigen är det små misstag som skapar stora konsekvenser trots att laget stundtals spelar riktigt bra ishockey. Ett skott i ribban och några riktigt vassa benparader av Markus Svensson i FBK-målet gör att tre poäng endast blir en. Sedan får man inte glömma bort att Färjestad hade ett riktigt hårt tryck i den andra perioden och lika gärna kunde tagit över taktpinnen där. I den stunden var Jonas Gustavsson riktigt vass i LHC-målet och såg till att laget höll sig kvar i matchen.
Men det svider att se hur allting på bara några minuter kan fallera. När LHC som lag har jobbat sig igenom den där jobbiga svackan måste de fortsätta att jobba klart i situationerna. Det går inte att slappna av. Speciellt inte när laget är byggt på att ha en stark lagmoral. Då straffar det sig hårt.
Många supportrar börjar redan nu skrika att det är någon slags kris och att LHC ska börja förbereda sig för kval. Men jag ser fortfarande så himla mycket potential i det här laget. Jag måste förmodligen vara på gränsen till blind för det känns som det enda jag hör och ser runt omkring mig är människor som inte alls tror på det. Jag ser en förstakedja som börjar leverera poäng där Jaakko Rissanen verkligen växte i mina ögon. Jag ser hur Jonas Holös börjar jobba sig till att vara en riktig ledare på isen. Jag ser hårt arbete i form av Jimmy Andersson, Sebastian Karlsson och Andrew Gordon. Jag ser hur Patrik Lundh och Adam Helewka hittar vägar i anfallsspelet trots att målen inte riktigt trillar in. Men ändå är inte marginalerna på rätt sida.
En sak är dock säker. Det är i anfallszon det här laget gör sig bäst. Det finns inte tillräckligt mycket defensiva kvalitéer för att kunna backa hem och spela på en ledning. Den enkla förklaringen är att det slarvas för mycket i det uppställda spelet med puck, vilket skapar en så otrolig sårbarhet när misstagen kommer.
Värst av allt med detta är det börjar sätta sig i huvudet på spelarna. Det räcker med ett baklängesmål så uppstår panik och misstagen radas upp efter varandra. Och den mentala biten är den absolut tyngsta bördan att bära.
Till sist: Att Adam Ginning blir utlånad till Vita Hästen är verkligen ett steg i rätt riktning för östgötsk hockey. Jag hoppas det kan vara starten på ett lyckat samarbete. Gammalt groll på läktaren från förr ska inte sätta käppar i hjulet för ishockeyns utveckling här.