LÄS MER: Det blir Robertssons viktigaste uppgift
LÄS MER: "Beredd att jobba ihjäl sig för det"
Det ska sägas direkt.
Det är lätt att gå på bilden av Bert Robertsson som en besvärlig jävel. Som väcker känslor, med en personlighet som berör. För visst, det finns mycket att tycka om när det gäller 44-åringen och jag ska erkänna att jag också gjort det genom åren.
Men det finns nog rätt mycket att tycka om också.
När vi nu för första gången sitter och pratar på tu man hand så känns han hur trevlig som helst.
Nyfiken, lättpratad och närvarande.
Men det är väl så det är med Bert Robertsson. Nämn hans namn och det finns knappast någon i hockey-Sverige som inte har en åsikt. På ett eller annat sätt, på gott eller ont. Eller som han själv uttryckte det i en intervju med Niklas Wikegård i höstas:
”Jag tror många tycker att jag är en jäkla skitstövel. Sedan tror jag att många av dem man jobbat med över tid har en annan bild.”
Kan du utveckla det där?
– Jag upplever ibland att det, inte minst från andra föreningar som man har tävlat emot, att det finns ett ont öga till mig. Å andra sidan är det kanske bra, för då har du varit obekväm att möta.
– Personer som jag jobbar med under en kortare tid kan nog uppfatta mig som för kravställande och framfusig. Men efter ett tag kommer de allra flesta på att det är för mångas bästa som jag gjort något. Då får du ta att det då och då finns folk som tycker att du är skitstövel.
Men hur är det att leva med den stämpeln?
– Det kan vara tufft. Det ska jag inte förneka. Ännu värre om du inte får den andra sidan bekräftad på annat håll. Men det brukar ordna upp sig till slut.
Några dagar har gått sedan han officiellt presenterades som ny tränare i Linköping HC och efter några sämre säsonger blir det Bert Robertsson som står med ansvaret för att det från och med i höst och under de närmaste tre åren ska presteras bättre på isen i Saab arena.
Så är det tänkt.
Så ska det bli.
Efter åtta år, sex SM-finaler och två guld tog den profilstarke tränaren ett känslofyllt farväl av Skellefteå och kommer till en klubb och till en stad som skriker efter framgång.
– Det är många som är hungriga och törstar efter framgång här. Det gillar jag. Det ska bli en häftig resa att göra, säger Bert Robertsson.
Vårvädret är som vanligt upp och ned och just idag skiner solen. LHC-spelet skiftade ungefär på samma sätt under den säsong som var. Upp och ned. Ned och upp. Mest ned, om man ska vara ärlig.
Det är ingen som ens behöver fundera på om det efter många år med Roger Melin, Dan Tangnes och Tommy Jonsson kommer att bli annorlunda. Ett annat ledarskap. Målet är att det ska bli tydligare och att nye tränaren ska injicera klubben med efterlängtad vinnarmentalitet. Att bygga ett mer vinnande lag blir hans viktigaste uppgift.
Vad vill vi vara, hur vill vi spela och hur når vi dit?
Ungefär så.
– Det finns mycket annat i livet som är viktigt och som jag brinner för. Men ishockeyn betyder mycket och det är en plats i världen där min personlighet får komma till sin rätt. Det är viktigt att känna sig viktig ibland.
– Laget som jag jobbar med blir som en förlängning av min familj. För att gå igenom allt det tuffa tillsammans behöver du skapa som familjeband. Som brödraskap eller systerskap. Så nära släkt och familj man kan komma utan att vara det.
På ett sätt är han en något udda fågel i tränarbranschen. Det är i alla fall inte många som är så öppna med sina känslor, som kan gråta öppet, både tårar av glädje och av sorg. Och vem minns inte ett antal uppmärksammade presskonferenser med framförallt Roger Rönnberg?
Så låt oss prata om känslor.
Han lutar sig tillbaka i stolen.
Tystnar för några sekunder.
– Alla människor har ett känslospråk. Sedan är vi olika bekväma med att uttrycka och använda oss av det. För mig är det fint att visa känslor. Det är ingenting jag skäms över. Hellre att jag är ärlig och visar vad jag tycker än att jag gör något som jag inte kan stå för.
– Känslorna styr allt vi gör. Hatar du att förlora hockeymatcher, så hittar du sätt för att försöka vinna dem. Är du rädd för att förlora är du på fel plats. Däremot behöver du ogilla det något kosmiskt och älska att vinna i stället.
– Jag tror att många går och bär på känslor som de vill få ur sig, men inte törs av rädsla för att bli hånade eller avvisade. Det är synd. Att blotta sina känslor kan vara väldigt befriande.
Det är nog också många som tvekar att lyfta fram känsliga ämnen i hockeyns machovärld.
– Det tror jag också. Tyvärr.
Bert Robertsson är uppväxt i ett klassiskt 80-talshem i sörmländska Nykvarn. Det fanns planer på annat, men han satsade på den ishockeykarriär som via Södertälje fortsatte i Nordamerika där han under 90-talet mer eller mindre bokstavligen slog sig in i NHL. Det blev 120 matcher i världens bästa liga, men mer än dubbelt så många i farmarligan. Robertsson spelade uppoffrande, på gränsen till fult och hamnade ofta i slagsmål.
– Många ungdomar säger att de vill till NHL, att de vill leva drömmen. Då är det mitt ansvar att förmedla vad som krävs för att ta sig dit och att stanna där.
Han bytte klubb ofta i NHL och AHL, tvingades att vara social i nya miljöer och säger själv att det präglat honom.
– Du får lära dig att hantera det spelet. Det blir mycket politik, mycket maktkamper och mitt i den härdsmältan ska du kunna knyta vänskapsband och lojaliteter som för laget framåt. Det är inte lätt. Mig har det givit en lyhördhet och en förmåga att känna av stämningar, se kroppsspråk och läsa av vart människor är på väg. Det tror jag är en av mina absoluta styrkor.
Jag läste någonstans att du också funderade på en bana som politiker.
– Ja, det var hemma i Nykvarn. Samhällsengagemanget står mig varmt om hjärtat. Jag studerade till lärare och engagerade mig i skolfrågor. Det fanns många motståndare i den processen och jag blev ovän med någon granne, men det föll väl ut och många är nog tacksamma över att det blev som det blev.
Att du tog striden?
– Precis. Ibland måste man ta sina fajter och skolan är en så viktig framtidsfråga. Där finns så mycket att göra. Att öka respekten och stötta dem som jobbar där.
Var står du politiskt. Höger eller vänster?
– Mitt i, skulle jag säga. Jag står för solidaritet och för att vi ska ta hand om varandra. Samtidigt ska hårt arbete löna sig, du ska få betalt om du är ambitiös och innovativ. I andra frågor handlar det om att dela med sig. Du ser, jag står och vaggar fram och tillbaka, säger Bert Robertsson och skrattar.