Står i Saab arena, ser hur LHC får en mardrömsstart på SM-slutspelet och känner mig tvingad att ta en titt på almanackan.
Jo, det är mars.
Inte september eller oktober.
Linköpings HC föll plågsamt tillbaka i gamla synder från i höstas med defensiva misstag och långsam offensiv. Nu har man haft nästan en hel säsong på sig för att rätta till bekymren och. . . ja, den tiden finns inte nu. Efter mardrömmen på lördagskvällen måste allting nollställas, börjas om från början och se till att det blir bot och bättring redan till på måndag.
Annars kan den här matchserien vara över snabbare än vad någon kunde ana.
Nu går det inte att vare sig säga eller såga för mycket efter en match och jag tror fortfarande att LHC, om den här smällen hanteras på rätt sätt, faktiskt kan vända och vinna.
Men faktum kvarstår:
Så här får det inte se ut i ett slutspel.
Så passivt, så tveksamt.
Så mycket utan både geist och gnista.
Brynäs kom till Linköping och spelade snabb slutspelshockey medan LHC inte spelade alls. Men det är en match avverkad och det kan vara sex kvar. LHC-fansen ska inte glömma det mitt i all bedrövelse.
Minns serien mot HV för några år sedan, det blev samma siffror i första matchen då och jag skrev något om att det inte fanns någon utväg. Då blev det mot alla odds fyra raka vinster, så jag ska akta mig för att vara lika kategorisk den här gången. Eller minns i fjol när Växjö utklassades i första kvarten, men LHC lik förbannat förlorade till slut.
Nu var det som om Brynäs hade bestämt sig, medan LHC befann sig i någon slags dvala och frågan är varför inte hemmalaget var berett. Det såg spänt ut, vilket i sin tur gjorde att det blev långsamt i både ben och tanke.
En mental fråga?
Säkert.
Det är klart att Brynäs inte på en vecka blivit så mycket bättre och så mycket snabbare. Det är klart att LHC under samma vecka inte blivit så mycket sämre och så mycket långsammare.
Efter 52 omångar såg vi fram emot skön slutspelspuls, mycket känslor, bra fart och läcker stämning i Saab arena och så kändes det. Före matchen. Efter 27 sekunder spräckte Jesper Jensen nollan och det var som om luften gick ur ballongen.
Brynäs var riktigt, riktigt bra (det ska också sägas), körde över LHC och Dan Tangnes, tränaren, fick alla besked han inte ville ha. Matchen blev en mardröm från början till slut och gästerna vann varenda match i matchen som gick att vinna.
Nu är det upp till Tangnes & Co att hitta motdrag och inte minst måste spelarna visa att de är redo. Från start. Överkörningen var så kraftig att det inte går att komma ifrån tanken att Brynäs kopplade ett mentalt järngrepp.
Kanske kan LHC på samma sätt som mot HV skaka av sig det här och vinna redan på måndag. För då måste partyt förstöras på samma sätt för alla festsugna i Gävle. De tre perioder som väntar närmast kan mycket väl bli avgörande för hur hela den här säsongen ska sluta.