På isen var det ett Linköping HC som inte såg ut att ha någon spelidé alls mot Brynäs. Det har snackats mycket om bra prestationer på isen den här säsongen där resultaten inte studsat Linköpings väg. Den här gången var det precis tvärt om. Det kanske är lite typiskt att när två bottenlag som haft en negativ trend möts så blir det två krampaktiga lag på isen istället för två lag som vågar vinna.

På presskonferensen lyfte den assisterande tränaren Johan Åkerman att det var en riktig krigarinsats där alla kämpade, i mina ögon såg det snarare ut som ett lag som redan hade givit upp. Men någon gång under den här dystra säsongen borde ju LHC få studsarna med sig, och den gången var just nu i den sista hemmamatchen i grundserien.

Liket lever. Om Örebro och Brynäs förlorar i den sista omgången och LHC vinner är det play-in som gäller. Av någon konstig anledning kan jag inte glädjas över att chansen finns. Missförstå mig rätt – men det känns helt fel att LHC fortfarande har chans att ta sig vidare i ett slutspel. Det känns nästan orättvist. Ett lag som har varit så pass dåligt under en så pass lång tid borde inte kunna ta sig vidare.

Det har snackats en del om vinnarkultur och att det är något som byggs med tiden. Den där vinnarkulturen som många med mig har påpekat inte finns i den här föreningen just nu. Dock så har publiken kring Linköping börjat bygga upp en vinnarkultur på läktaren – vilket är precis lika viktigt. LHC var totalt under isen och när "Kämpa LHC" ekade i Saab arena under den andra perioden var det som att just energin från publiken gjorde att hemmalaget fick in puckarna. Jag kanske låter lite spirituell nu, men den där energin som uppstod av kollektivet kan mycket väl vara anledningen till att LHC fick med sig två poäng. Klyschiga uttryck som "tillsammans är vi starka" är det lätt att prata om, men det är när klyschorna kommer till liv som det finns någon innebörd i orden.

Jag ser fortfarande inte att det här laget som står på isen nu skulle ta sig långt i ett slutspel om de går vidare. Det positiva med att gå vidare skulle i sådana fall vara den ekonomiska biten för klubben. Men oavsett vad som händer har det sett för dåligt ut alldeles för länge för att det kan gå obemärkt förbi. Roger Ekström har redan börjat renovera i föreningen och jag hoppas att det han påbörjat nu bara är just en början. Jag brukar vänta tills allt är avgjort innan jag dömer ut någonting. Men den här gången ser jag inte att alla resultat kommer gå deras väg.