Det är en sak som fascinerar mig i allt snack om hockeymördare, öppna brev och allt vad det nu kan vara. Är det inte en smula märkligt att så många av SHL-klubbarnas supportrar uppenbart visar missnöje för att deras klubbar slåss för det bästa för – SHL? Bryr sig verkligen LHC-fansen så mycket om att Vita Hästen och övriga lag i allsvenskan ska ges bättre förutsättningar?
Möjligt att ishockeyvärlden är så nobel, men. . . nej, jag tror faktiskt inte det.
Själv är bäste dräng. Även här. Tror jag. Egentligen.
LÄS MER:Brodecki trivs i huvudrollen
SHL får en del rättmätig kritik, absolut är det så, men att ligan så ofta får skit för att fajtas för sitt eget bästa och för att ha varit sällsynt skickligt på att skriva lukrativt tv-avtal (man kan inte säga det samma om allsvenskan) övergår åtminstone mitt ringa förstånd. Och hör det inte på något sätt till att klubbarna i serien under kastar avundsjuka blickar på serien över? Var det inte likadant när LHC var i det läget för 20 år sedan, Christer Mård stod på barrikaderna och då och då tyckte att hockeylivet var orättvist? Och har det inte varit ovanligt mycket populistiska och obalanserade krönikor i just det här ämnet nu på slutet?
Jag tycker det.
Alla som på fullaste allvar tror att den svenska ishockeyn är på väg mot sin död, som det med ojämna mellanrum påstås, räcker upp en hand.
Men.
Är det något som SHL måste bli bättre på så är det kommunikation. Serien behöver uppenbarligen säljas in bättre och förtroendet behöver repareras. Om alla visste mer, om LHC och övriga klubbar tydligare förklarat hur de tycker och tänker (och varför), om att det exempelvis faktiskt aldrig sagts att ligan ska stängas, hade det åtminstone inte skrikits lika högt. Nu är det många som skriker för att andra skriker och utan att egentligen veta varför.
LÄS MER:Little till sjukhus för röntgen
Skillnaden mellan fans och klubbar är knappast så stor som man kan tro, men SHL skulle kunna göra mer och faktiskt anställa en person som kan resa landet runt och prata, förklara och skapa dialoger med supportergrupper.
En klubb och en liga ska älska sina kunniga och röststarka fans som är så viktiga för att behålla intresset. De ska självklart få komma till tals och bli lyssnade på, men de ska inte avgöra hur saker och ting ska skötas. Det finns det förhoppningsvis andra som är bättre på att sköta.
LÄS MER:Här är LHC-betygen
LHC tappade sin första poäng på hemmaplan, men strunt samma. Två poäng mot Skellefteå kändes säkert som tre. Det var en rostig start, men det blev allt bättre och efter 1–1-kvitteringen riktigt kul med skön puls, hög intensitet och tuffa dueller.
Det kändes rätt logiskt med oavgjort efter 60 minuter och lika logiskt att det till slut var Adam Brodecki som avgjorde. Nyförvärvet har varit vassare än vad åtminstone jag trodde och om Fredrik Emvall, general managern, fick en del rättmätig kritik för sina värvningar i fjol ska han ha beröm nu.
De två bästa exemplen:
Brodecki som gjort succé i en större roll och Lukas Bengtsson som ännu en gång var alldeles utmärkt.
Det negativa var förstås skadan på Broc Little, som var bland det sämsta som kunde hända. LHC behöver sin forwardsstjärna och inte minst nu när det tuffar till sig och ytterligare sex matcher mot skarpare motstånd ska klaras av på inte ens två veckor.
När de matcherna är avklarade vet vi om LHC är i toppen för att stanna.