Det finns saker i livet som jag ogillar mer än annat. Orättvisor. Likgiltighet. Extremism i dess vidriga former. Blodpudding och rödbetssallad.
Inom idrotten?
Så klart alla avarter med fusk och huliganism, men jag kan inte hjälpa att jag också blir upprörd över dåligt försvarsspel. Strunt samma om det är hockey, fotboll eller nåt annat. Taskigt målskytte kan jag leva med, men oduglig defensiv får mig att sucka och andas häftigare än efter en löprunda i skogen.
Då förstår ni hur det har varit att betrakta LHC under den här dagen hösten.
Det blev två raka segrar mot Djurgården och det började snackas om att "nu minsann, nu är det på gång". Frågan var uppe i 24 Hockey under tisdagen och jag sa något i stil med att ”ah, jag vill allt vänta och se innan jag drar några alltför långtgående slutsatser”.
Det är långt ifrån alltid som jag har rätt, men där hade jag onekligen en poäng.
Det går inte att lita på detta LHC.
Det svänger för mycket.
Mellan matcher.
Under matcher.
Var det någon bland bara 4 213 åskådare som var på ishockey för första gången i Saab arena finns nog en uppenbar risk att de inte är så sugna på att komma tillbaka.
Med förmodat självförtroende i ryggen efter dubbla LHC-vinster var det lätt förstås att tro att det skulle se ut på ungefär samma sätt mot ett av skador sargat Örebro. Det blev inte så. Inte alls.
För att göra det kort:
Blå spelar till blå och inte till vit.
Det är sen gammalt.
Eller lite längre:
För mycket fart, för lite tanke. För mycket ute i hörnen, för lite in på mål. För mycket en och en, för lite med hela laget. För mycket av statiskt spel, för lite av någon som bryter mönster. Bröderna Olimb borde kunna bidra till en förbättring vad gäller det sistnämnda, om de nu någon gång kommer tillbaka efter skada.
Båda behövs massor, även om jag står fast vid att behovet av defensiv förstärkning är ännu större.
Nu hamnade också Dan Tangnes & Co på hälarna i båset. Med tanke på hur det såg ut borde det ha gjorts mer för att förändra och skapa ny energi innan det var för sent. Jag känner mig fortsatt tveksam om detta lag verkligen är byggt för att spela på det som LHC vill spela. Uppenbarligen fungerar det för sällan på hemmaplan och då går inte att köra huvudet i väggen och fortsätta in absurdum.
Dan Tangnes kommer ofta med kloka analyser och har mer än en gång pratat om att det med så många nya spelare är en process som kommer att ta tid. Så är det. LHC, och många av oss som tippat SHL-hockeyn, hade underskattat den tiden.
Men mer än något annat hade vi missat att ta hänsyn till kraften och kvaliteten på de som lämnat.
Du kan ersätta Zlatan Ibrahimovic med Ola Toivonen, men det är väldigt sällan som det blir lika bra.
Om ni förstår vad jag menar.
Dessutom: de som ska vara bäst behöver inte alltid vara just det, men åtminstone betydligt bättre än vad de var nu.