Två poäng i Göteborg för LHC är förstås bra.
Men med tanke på hur det såg ut borde det lika självklart ha blivit en till.
Jag vet inte hur många gånger under säsongen som Dan Tangnes, tränaren, pratat om jakten på att göra 60 starka minuter.
Nu gjordes 40 och det räcker inte mot så vasst motstånd.
Det är en tunn linje mellan mod och övermod och LHC trampade den här gången över linjen under andra halvan av matchen. Har du som topplag tre måls ledning måste du kunna försvara den på ett bättre sätt. I ett slutspel får inte finnas någon risk för tramp i bekvämlighetsfällan. Ingen får vara nöjd. Någon gång.
Det är bara att ta med det som en läxa inför det som komma skall.
Att Frölunda lyfte i tredje perioden berodde också på att LHC tappade allt spel och blev på tok för passivt. Två vassa perioder och trots allt seger på straffar borde ändå ge ytterligare en boost för självförtroendet.
Det blir spännande att se vilket ansikte som visas upp mot Skellefteå på torsdag.
Annars syntes länge spetskvaliteterna och varför LHC, tillsammans med Växjö, är bäst i serien 2017.
Efter två perioder skrev jag:
"Det som i höstas kändes som en fullständig utopi känns numera fullt möjligt.
LHC kan banne mig vinna guld i vår.
Jag skriver inte att LHC kommer att göra det, inga guld delas ut i slutet av februari, men jag säger att LHC kan göra det.
Vem hade trott det?
Det är en känsla som den senaste tiden växt sig allt starkare i både huvud och mage och det var en imponerande insats i Göteborg. Mot Frölunda. På bortaplan. Utan Anssi Salmela. Utan Garrett Roe. 3–0-målet sa det mesta och var hur läckert som helt.
Klapp-klapp-klapp."
Det får stå kvar, även om det nu bara blev två poäng. Men för att det här ska sluta lyckligt krävs insatser som den här i tre perioder. Inte i bara två.
Racet om topplatserna går vidare och jag vet redan nu hur det kommer att låta. Slutar du tvåa blir det ”jätteviktigt, nu har vi hemmaplansfördel ända fram till finalen”.
Om du blir femma?
”Äh, spelar ingen roll. I ett slutspel spelar det inte så stor roll med hemma eller borta. Och ska du ta guld måste du ändå slå alla lag.”
Sanningen?
Någonstans mittemellan.
Jag säger så här:
Tabellplaceringar i all ära, de kan få viktig betydelse, men allra viktigast inför slutspelet: hitta ett spel som håller och vara utan störande skador och sjukdomar. Fungerar inte spelet och är för många borta blir det stryk i kvarten oavsett motstånd.
Däremot är det klart att det rent ekonomiskt kan betyda mycket med en eller annan hemmamatch extra. Å andra sidan: där är det också en jäkla skillnad mellan HV och Skellefteå.