Lika bra att ta den kanske löjligaste frågan direkt för att göra det klart en gång för alla.
Hur stavar du ditt namn?
Rhett Rakhshani ler.
Han har fått frågan förr.
– Namnet kommer från pappas sida. Han har rötter i Iran. Så R-a-k-h-s-h-a-n-i. Jag får ibland frågan var jag kommer ifrån. Jag är från olika länder, brukar jag svara. Amerikan, men också mexikan, iranier och tysk. Det känns som en förmån att få upptäcka och uppleva många olika kulturer.
Vi träffas efter första avklarade träningspasset med nya lagkompisarna. Tillsammans med två av de övriga nyförvärven, Garrett Roe och Andrew Gordon, blev det ett tufft race på respektive testcykel.
Efter att ha pustat ut tittar Rhett Rakhshani med nyfikna ögon runt i Saab arena.
Här ska han lysa i vinter.
En blivande publikfavorit?
Inte alls omöjligt. Han är i alla fall värvad för en stor roll, som en av dem som ska lyfta LHC i SHL-hockeyn. Puckskicklig, högerfattad och målfarlig. Dan Tangnes, nye huvudtränaren, var nära att värva honom till Rögle för några år sedan. Då blev det inget, men duon har hållit kontakten och träffas nu på en annan destination i hockeyvärlden.
Karriären tog fart under universitetsstudierna i Denver, forwarden skrev kontrakt med New York Islanders men hamnade i stället i farmarlaget Bridgeport.
Sedan Sverige med tre år i Småland, ett i HV71 och två i Växjö Lakers.
– Min ursprungliga tanke var att återvända till NHL efter tre år i Sverige, men jag känner att jag behöver ta ett större steg innan jag gör ett nytt försök. Jag vill inte fastna i AHL igen. Nu känns det spännande att vara här. Vi har ett bra lag som kan räcka långt.
Han hade länge en svår säsong i Växjö, men lagom till slutspelet kom vändningen. Målen, succérubrikerna – och till slut guldet en häftig torsdag i slutet av april i Vida arena.
Rhett Rakshani glömmer den aldrig.
– En fantastisk kväll och en fantastisk vecka. Alla vill vinna, men bara ett lag kan göra det varje år. Det är allas dröm. Allas mål. När det händer går det så snabbt att du knappt hinner förstå. Det har varit mycket i mitt liv den senaste tiden med guld, bröllop och bröllopsresa till Hawaii. Nu börjar allt sjunka in och lugna ned sig något. Hoppas jag.
Det finns många saker som gör Rhett Rakhshanis historia intressant. Inte minst hans ursprung. Hans farfar kom till USA från Iran på 1950-talet och hans släktingar härstammar också både från Mexiko och Tyskland. Lägg till en uppväxt i Kalifornien med en pappa som spelade amerikansk fotboll och det är svårt att inte fundera en gång extra över karriärvalet.
Varför inte amerikansk fotboll – eller för den delen surfing längs världens bästa vågor? Väldigt många av dem som växer upp i Huntington beach väljer strand- och surfkulturen.
– Jag älskar solen, stranden och surfingen, men mitt öde är att spela hockey. Det är det som Gud vill att jag ska göra. Jag började spela på gatan och blev direkt förälskad i sporten. Sedan blev det riktig ishockey när jag var nio.
Han är en trevlig bekantskap.
Lättpratad, social, skrattar ofta. På sitt Twitterkonto beskriver han bland annat sig själv så här:
Följer Jesus. Jagar drömmar. Människoälskare.
– Ishockeyn är inte det viktigaste i livet. Viktigast är min tro på Gud och Jesus Kristus. Sedan min familj. Som nummer tre kommer min karriär. Om någon av de första sakerna skulle innebära att jag måste sluta med hockeyn gör jag det.
Hur påverkar din kristna tro det som händer på isen?
– På många sätt. Hockeyvärlden kan vara mycket upp och ned, den kan vara oberäknelig och du lever med en stark press ... så inte minst i tuffa tider lutar jag mig mot Jesus. Det ger också andra perspektiv på livet.
Det där med att jaga drömmar, då?
– Jag försöker att se mitt liv som ett stort äventyr. Sätta upp roliga mål som ger spännande minnen. Överhuvudtaget tycker jag om att vara med människor som inte tar saker för allvarligt. När du jobbar så jobbar du hårt, men i övrigt: njut av livet. Komplicera inte saker för mycket. Jag jobbar ständigt på att bli bättre på det.