Solen sken över Linköping och om några dagar var det dags för LFC:s VM-spelare att ta flyget till Frankrike. Där och då visste ingen vart det svenska landslaget var på väg. Men det slutade i ett brons och en VM-sommar få kommer att glömma. Jag och LFC:s ordförande träffades för att prata om något annat än framgångar för landslaget utan snarare om framgångar för klubblagen i allsvenskan. En av rubrikerna i samtalet var avsaknanden av framgångsrika herrklubbar i Sverige som också har framgångsrika damlag. Istället är det mer vanligt än ovanligt att toppklubbarna på damsidan står enskilt utan att ha någon herrverksamhet vid sin sida, och det är inget undantag för LFC.
– Vi har tyckt att det varit en fördel eftersom vi inte står i skuggan av grabbarna. Samtidigt blir det en utmaning när till exempel Bayern München satsar på sitt damlag och skjuter in miljoner på ett bräde. Det kan inte vi matcha. Det kommer bli svårare och svårare om man inte förbättrar det generella villkoren för damfotbollen. Det blir också svårare för oss att kunna konkurrera med de bästa lagen på kontinenten. Det är ett problem på ett sätt eftersom vi får ekonomiska skillnader i villkoren med att kunna erbjuda löner till spelarna. Fördelen är att om man kommer till Linköping så vet man att här är det en styrelse och en klubbledning som i alla lägen brinner för damfotbollen. Det finns ingen tvekan om att hjärtat finns här och att det är den som vi vill utveckla. Det tilltalar också väldigt många sponsorer.
Frågan som alla inom elitfotbollen i Sverige ställer sig är: Hur ska allsvenskan hänga med? Något som Paul Lindvall är trött på är att det oftast är mycket diskussioner om jämställdhet, men inte så mycket som händer i praktiken.
– Det räcker inte med att man säger att man ska vara jämställd utan man måste visa det också. Det är upp till bevis för Svenska fotbollförbundet och vi behöver bli bättre i vår egen organisation, EFD (Elitfotboll dam), med. Sedan måste såklart Uefa och Fifa bli mycket bättre, säger han.
Villkoren i sig. Vad säger du om dem?
– Det görs för lite från Svenska fotbollförbundet och även från EFD. Man gör bra saker och tar steg i rätt riktning, men det är för få och för korta steg. Man måste förstå allvaret i situationen och växla upp ambitionerna ordentligt. Det är för att kunna bibehålla en damallsvenska på en väldigt hög nivå. Men också för att kunna behålla den starka ställningen som damfotbollen har i Sverige med både elit och bredd. Vi ligger fortfarande bra till i antalet utövare men jag är lite bekymrad över att vi låter för nöjda med att man gör vissa steg i rätt rikting, men sanningen är ju att det inte räcker.
Vad är det som måste ske då?
– När man exempelvis som nu åker till VM och representerar sitt land borde ersättningen vara lika för damer och herrar. En damspelare som är med nere i Frankrike värderas till ungefär 4000 kronor per dygn medan en grabb värderas till lite drygt 70 000 per dygn. En grabb är alltså värd mer än hela startelvan plus de som sitter på bänken i damlaget. . . och då blir det över några tusenlappar ändå. Man kan inte bara vara nöjd med att klubbarna nu ersätts lite för att man lånar ut spelare till landslaget. Jag tycker också det är oskäligt och felaktigt att vi inte får ersättning för vanliga landslagsuppdrag utan då betalar vi ut lön till våra fotbollsspelare trots att de kan vara i väg 80 dagar om året. Om man inte rättar till de här sakerna centralt blir det svårare och svårare att upprätthålla en fungerande ekonomi. Sedan är man inte tillräckligt bra på att överföra det ökade intresset för damfotbollen till stora centrala sponsoravtal. Det är Svenska spel och Obos som sponsrar nu och det är jag jätteglad över, men det borde finnas utrymme för sponsorer som skjuter in tiotals eller hundratals miljoner, säger Lindvall.
När det gäller LFC är det publikintäkter, sponsorpengar och pengar som kommer centralt från EFD som finansierar laget. Det finns också en del pengar som man kan söka centralt – men då gäller det för projekt.
– Det kanske inte är mer projekt vi behöver ha utan mer resurser som kan prioriteras hos de olika föreningarna. På något ställe kanske man behöver anställa en klubbdirektör och hos någon annan behöver kanske tränaren ha bättre förutsättningar. Det är för mycket uppifrån och ner tänk, säger Lindvall och fortsätter:
– Damallsvenskan har varit i toppen av Europa och vår liga är fortfarande väldigt bra. Men steget riskerar att bli större och större. I värsta fall, om vi inte hittar ett sätt att hantera det här, kommer väldigt få eller inga i landslaget att spela i damallsvenskan. Fördelen är att tjejerna kan få mer betalt utomlands, men det är lite synd att vi riskerar att tappa. Det som är ännu mer oroande är att antalet spelare minskar i många städer i Sverige. Linköping sticker ut positivt eftersom vi jobbar stenhårt med att våra spelare ska bli förebilder och vara ute hos föreningarna. Men jag hörde ett inslag på radion om att division 5 på damsidan läggs ner. Det kanske inte betyder så mycket, men det är ändå ett steg i fel riktning. Vi måste ha en bra bas.
I våras la Linköping FC ner sin F19-verksamhet där föreningen också fick stark kritik emot sig över hur den skötte nedläggningen. Nu har dock Uefa kommit ut med tydligare krav som säger att om man ska spela Champions League måste man ha en slags ungdomsverksamhet.
– Vi håller på och diskutera hur vi ska bygga upp en stark verksamhet när det gäller F19 och F17. Vi har tagit ett inriktningsbeslut på att vi vill bygga upp det igen. Men då är det viktigt att göra det tillsammans och i dialog med andra klubbar. Vi ser det gärna tillsammans med en gymnasial utbildning också. Vi har det som hög prioritet nu. Vi vill egentligen inte se oss själva som en förening för de allra yngsta tjejerna. Men när det gäller F17 och F19 är målbilden att vi utvecklar det med några föreningar.
Damallsvenskan har ett tv-avtal med SVT och C more som är ganska nya. Men matcherna sänds inte kontinuerligt.
– Man är glad över att matcherna sänds ibland. . . men så får man reda på ersättningen för det och då blir man inte lika glad, säger Lindvall och suckar.
– På ett sätt är det bra för allt som sänds och visas bidrar till intresse. Men borde man inte våga ta lite betalt? Vi har länge varit i det här läget att det viktigaste är att det uppmärksammats för att få ett ökat intresse. Men när ska vi börja våga ta betalt för det? Men de förhandlingarna och diskussionerna ligger inte på klubbnivå.