Möt LFC:s Jennie Nordin: "Jag har en viktig roll i laget"

LFC:s nya försvarsklippa Jennie Nordin har att brås på. Pappa Krister – AIK-legendaren – var ju hårdför mittfältare på 90-talet. Corren träffar både far och dotter på en av årets första riktigt varma dagar för att prata om en fotbollspräglad uppväxt, konkurrensen med ridsporten och hur familjesnacket går efter en LFC-match.

10 april 2014 09:40

Ny och ny i LFC kanske vi inte ska kalla Jennie Nordin – hon kom ju redan i fjol. Men som klippa där bak får vi ändå säga att hon är ny. Själv tycker hon i alla fall att hon har mer att bevisa. Men ser vi till statistiken i år ser det bra ut. På åtta försäsongsmatcher har Linköping hållit nollan i fyra och bara släppt in ett mål i de övriga fyra. Visst, det har varit mot sämre motstånd, men det säger åtminstone något.

Jennie och Krister kommer gåendes på Trädgårdstorget i vårkläder och solglasögon. Det märks direkt att Jennie är laddad för säsongsstart.

– Absolut, laget går bara och väntar på att Piteåmatchen ska gå av stapeln. Vi känner oss otroligt taggade och ser verkligen fram emot en kul säsong, säger hon.

Vi sätter oss ner över en kopp kaffe. Min nyfikenhet gör att jag direkt måste fråga om det finns några likheter mellan far och dotter – fotbollsmässigt.

– Det gör det nog. Vi har väl båda ganska tuff spelstil och temperament har vi definitivt. Du är ju mer lugn utanför men blixtrar till lite på plan, säger Jennie och tittar på Krister. Jag kan vara lite hetlevrad även utanför. Och när det är match då är det det som gäller. Men tuff spelstil har jag och jag gillar att glidtackla och spela lite fult ibland, spela på gränsen. Vi är ganska stora, starka och har bra huvudspel. Då har det blivit att vi är bra på ungefär samma saker.

Och vinnarskallar – det är dem båda två.

– Jag kan inte bara spela för skojs skull utan jag måste vinna. Hela vår familj är så. Min mamma har mottot ”Hellre vinna på fusk än att förlora”, berättar Jennie och skrattar.

– Så är det när vi spelar kort eller fia med knuff också, fyller Krister i.

– Det kan bli krig hemma när någon förlorar. Vi spelade alltid kort om vem som skulle diska eller ta undan maten, fortsätter Jennie.

Jennie ler ofta och skrattar mycket. Hon ser ut att trivas i Linköping och berättar att hon gillar staden och att laget har bra sammanhållning. Kanske är hon lite extra glad idag då Pappa Krister och mamma Marina är nere på slätten och hälsar på. Pappa och mamma är hennes givna fans och följer alla matcher hon spelar.

– Vi har köpt årskort på arenan, säger Krister och ler stort.

Och det är väl inte mer än rätt att han betalar tillbaka. Jennie har gjort samma uppoffring en gång i tiden.

– Vi var alltid på AIK-matcherna. Jag, mamma och brorsan satt uppe på läktaren. Pricken över i var när vi fick springa in på plan efteråt och köra vågen mot norra stå, det tyckte jag var jättekul, säger hon.

– Jag har mycket minnen från Karlberg när jag och brorsan springer runt i hinderbanan där och badade bubbelpool. Det var bara kul.

Att vara barn till en elitfotbollsspelare är speciellt. Och att Jennie blev fotbollsspelare och nu dessutom av allsvensk rang är inte så konstigt. Krister berättar:

– Vi är en väldigt idrottsintresserad familj och hela familjen älskar fotboll så vi har alltid haft ett fotbollsmål på tomten och alltid spelat fotboll.

Jennie fyller i:

– Pricken var vår grej, vi stod på landet och bara nötte skott. Det är något vi alla tycker är kul, att skjuta hårt. När jag var liten var det jag som stod i mål, då blev jag insatt där. Om jag skulle få vara med brorsan och hans kompisar då fick jag stå. Så jag hade lite blåmärken dagen efter, det kanske därför jag blivit lite hårdhudad. Men sen var det alltid den som missade som fick stå.

– Det blev oftast jag sen på slutet. De har gått om, nu vill man inte stå i mål när de skjuter, säger Krister och skrattar.

Men så blir han allvarlig för en stund och säger att valet att börja spela fotboll var Jennies egna.

– Varken jag eller Jennies mamma har aldrig pushat utan bara uppmuntrat. Sen tycker jag att det är på Jennies premisser nu – inte för att jag har varit fotbollsspelare utan nu är det Jennies egna prestationer som ska stå i fokus. Hon gör det fantastiskt bra, säger han.

Från början tyckte Jennie inte ens att fotboll var roligt. Det var när familjen flyttade till Danmark då Krister började spela med Bröndby som det tog fart för Jennie som 7-åring. I det som blev hennes moderklubb – Solröd FC – utmärkte sig Jennie tidigt och fick spela med de som var ett år äldre. Två år senare blev det Sverige igen och Jennie började då med ridning.

– Det var mycket fokus på både häst och fotboll. Då hade jag egna hästar och det blev först fotbollsträning och sen ut till stallet och rida och mocka. När jag gick i nian fick jag välja.

Varför valde du fotbollen då?

– Jag tävlade ju med hästarna, men det är en ganska dyr sport och man måste ha en riktigt bra häst för att kunna tävla. Jag kände att fotbollen lockade lite mer. Där var det jag själv som kunde vara bra och uppnå resultat även fast det är en lagsport. Det är lite lättare och jag tycker det är lite roligare med sammanhållningen, ridning är en ganska ensam sport.

Från att inte ha gillat fotboll alls till att i år vara ordinarie bredvid en av världens bästa mittbackar. Det har gått fort. Jennie fyller 21 i maj. Hon flyttade till Linköping inför förra säsongen men drogs långt in på sommaren med skadebekymmer. Trots det var hon given ersättare i mittlåset när Nilla Fischer gick till Wolfsburg.

– Det var speciellt och kul. Jag blev ju hittagen för att vara mittback men när Nilla gjorde succé som mittback i landslaget då är det klart att det var en jäkligt svår konkurrent att ta bort från platsen. Men jag kände att det var jättekul att få förtroendet även fast jag var ringrostig och inte alls gjorde så bra ifrån mig som jag skulle vilja.

Det blev ett gäng matcher på sluttampen av säsongen. Nu går mittbacksparet Rohlin/Nordin in direkt från säsongsstart.

Hur har samspelet med Rohlin utvecklats sen i höstas?

Jennie funderar en stund. Sen säger hon:

– Det är klart att samarbetet mellan mittbackarna är otroligt viktigt. Jag känner att vi har väldigt bra kemi på planen. Vi är hyfsat kloka spelare, lika på många sätt. Hon är lite snabbare och jag går upp i dueller. Hon tar djup så det gäller att kompromissa lite. Jag är kanske lite starkare så jag får ta duellerna och hon kommer in bakom. Men jag känner att vi har fått en bra sammanhållning i hela backlinjen, men det gäller att spela in sig.

Vad är det som är så roligt med att spela mittback?

– Jag känner att jag har en viktig roll i laget, speciellt som mittback är man i en ganska utsatt position. Det gäller att hålla fokus i nittio minuter och inte släppa iväg den där skitpassen så att det kan bli en kontring och mål. Du är ju trots allt nästan sist i plan, jag tycker om den utmaningen. Det gäller att hålla en hög lägstanivå.

Jennie sippar på sin stora Kaffe latte och tittar på Krister. De har en fin relation och skojar mycket med varandra. Med sitt fotbollskunnande har Krister såklart en hel del åsikter.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Patrik Enlund