DET SNÖAR i Leksand. Där, på en parkbänk alldeles intill ishallen, sitter två grånade herrar i en stillsam diskussion.
De huttrar för den bitande nordanvinden.
-- Kom så går vi.
-- Det kan vi inte.
-- Varför inte?
-- Vi väntar på elitserien.
Det där är inte sant, det har ni säkert redan förstått. Men på något sätt säger det ändå ganska mycket om situationen i Leksand idag. Hela bygden, masar och kullor, gör som luffarna Vladimir och Estragon i Samuel Beckets tragiska och existentiella klassiker.
De väntar.
Inte på Godot.
Men på elitserien.
Om sisådär en månad kan Leksand vara där igen.
I DENNA LILLA BY, full av pittoreska hus och gårdar med torkade majstänger som väntar på att kläs om, har det i över 50 år spelats ishockey i högsta serien. Någon påstod att Leksand är ishockey och så känns det. När laget förra våren rasade ur elitserien var det en smäll för en hel bygd.
Men traditionens makt är stor och satsningen på dalauppropet har varit en succé.
Klassikern ska tillbaka. Något annat finns inte.
Om en och en halv vecka inleds kvalserien med bland andra Leksand, AIK och Timrå.
-- Det är det krav vi ska ha på oss. Vi ska upp igen. Den pressen får vi leva med. Vi har ett bra lag och enda frågetecknet är hur vi klarar det när matcherna blir tuffare och tätare. Hittills har vi ju knappt förlorat, säger Henrik Nordfeldt, 27.
Vad var det som hände i fjol?
-- Det var många saker. Vi hade inte den tränare (Tommy Sandlin) vi borde ha haft och mot slutet var allt självförtroende och tempo som bortblåst.
1999 åkte han ur elitserien med Västerås. 2000 gjorde han det med Linköpings HC. 2001 gjorde han det med Leksand. Nu laddar den före detta LHC-forwarden, med elva A-landskamper på meritlistan, för sitt femte besök i kvalserien -- på sex säsonger.
Det måste vara något slags rekord.
ETT TRETTIOTAL besökare, unga som gamla, finns på plats i Leksands Isstadion på den lättsamma lördagsträningen.
De går alla i väntans tider.
Många delade redan före säsongen ut en elitserieplats till Leksand. Favoritskapet har inte blivit mindre av att laget skrapade ihop 91 av 96 möjliga poäng under den allsvenska grundserien. Superallsvenskan blev också den en transportsträcka: 38 av 42 poäng.
Det är först nu det börjar.
Kvalserien. Allvaret.
Henrik Nordfeldt säger det själv:
-- Egentligen är det ganska märkligt. Vi har spelat sedan i september och snart är säsongen slut. Men det känns som det är först nu som den börjar.
HAN BOR centralt -- "fast det gör du ju nästan var du än bor här" -- och nyligen blev han pappa för första gången när dottern Maja föddes.
Det är lugnt och skönt och familjen trivs.
-- Jag gillar att vara ute och njuta av naturen. Det kan man verkligen göra här.
Är du här för gott?
-- Det vet man aldrig. Mitt kontrakt går ut efter årets säsong och egentligen för första gången kan jag känna ett sug efter att spela några år utomlands. Det gäller att passa på när barnen är små.
HELA SILJANBYGDEN andas och luktar ishockey. Men det blir mer påtagligt för spelare som Magnus Svensson och Tomas Forslund.
Henrik Nordfeldt märker det också.
Men inte lika tydligt.
Han säger:
-- Lite är det nog en myt. Jag fick prata mer hockey när jag bodde i Västerås och Linköping. När vi åkte ur snackades det om att vi nästan inte skulle våga visa oss ute.
Men det gjorde ni?
-- Ja, man måste ju leva också.
Han skrattar.
På 44 matcher så här långt har centern gjort 42 poäng, fördelat på 16 mål och 26 assists. Det är ett godkänt facit, även om det är långt upp till superkedjan med Stefan Hellqvist, Mikael Karlberg och Jens Nielsen.
Den trion har hittills svarat för 182 poäng.
Jo, du läste faktiskt rätt.
182!
VI VANDRAR runt i centrala Leksand, passerar Österdalälven och alla vi pratar med har samma stalltips: det går vägen. På en sidogata, mellan två hus, står det tydligt på en stor skylt med stora bokstäver:
"Välkommen åter".
Det är en händelse som ser ut som en tanke.
FÖR ER SOM SOV under litteraturlektionerna i skolan bör påpekas att ovannämnde Godot är den person som de båda luffarna Vladimir och Estragon, till synes meningslöst, väntar på i Samuel Beckets klassiska historia "I väntan på Godot".
Godot dyker aldrig upp.