– Det är lite synd måste jag säga. Jag hade gärna sett att det var fler som gjort den bedriften. Jag menar, det är ganska länge sen nu och jag tror att svensk cykelsport skulle må bra av att få ett par toppåkare ut i Europa, säger 48-årige Bäckstedt.
Vad tror du krävs för att det ska hända?
– Rätt talanger, rätt resurser men också väldigt mycket vilja. Det krävs att man gör tre- till femtusen mil på hojen om året. Det kanske ser ut som en glamorös sport men det krävs extremt mycket slit.
Det är längesen Bäckstedt tävlade på allra högsta nivå. Men trots att åren gått sen hans ikoniska målgång i Tour de France är tävlingspulsen närvarande. I januari skrev nämligen Bäckstedt på för ett nytt jobb.
– Jag är sportchef för Team Canyon//SRAM Racing på den stora damtouren. Nu är jag precis hemkommen efter att vi har tävlat i damernas Giro d' Italia.
Det är ett jobb som innebär mindre av hans tidigare uppdrag som kommentator i TV, men mer cykel.
– Jag jobbar med allt från att rekrytera cyklister till att sitta i bilen på tävlingar och lägga upp taktik. Det är riktigt roligt, och skönt att vara tillbaka i hetluften.
I årets Giro blev teamets bäste cyklist Pauliena Rooijakkers, tolva.
– Det finns en del att lära. Inte minst från de riktigt stora teamen.
Faktum är också att en av Bäckstedts två döttrar, Elynor Bäckstedt, var med och tävlade – för ett konkurrerande lag.
– Det är lite småskador som hållit tillbaka dem (Zoe och Elynor) i år men det är häftigt hur de fastnat för cyklingen. Vi har verkligen inte pushat dem att börja cykla men nu har det blivit så att vi verkligen är en cykelfamilj. Minst 360 dagar om året är det cykel i någon form, säger Bäckstedt som berättar att familjen har mellan 150 till 200 resdagar om året.
Även om Zoe och Elynor är familjens största cykeltalanger för tillfället så har de en bit upp till Bäckstedts meriter, som få såg komma när den 193 centimeter långa och 90 kilo tunga Linköpingscyklisten tog sig fram inom proffscyklingen.
– Det var alltid någon som sa åt mig att jag var för stor för att bli proffs. Men det var nog just det som tände glöden i mig. Sa någon att jag inte kunde göra någonting så skulle jag minsann visa dem. Jag hade ett tjockt pannben och det var nog det som tog mig hela vägen, avslutar Bäckstedt.
Återstår att se om döttrarna har samma sorts pannben. Generna för att cykla fort, de finns minst sagt.