Grusvägar efter grusvägar. Gravelbike är en gren inom cykelsporten där cyklarna är uppbyggda som landsvägscyklar men grövre däck vilket gör att man kan åka över grus och annat tuffare underlag. För ett par veckor sedan körde Bohlin VM i just det i Italien.
– Vi hade cyklat upp ett gäng backar och sen började det flacka ut när det bara var 15 kilometer kvar. Jag hade dragit lite ifrån min klunga och trampade genom italienska vingårdar. Fruktansvärt vackert. Men...
Men?
– Från ingenstans cyklar en tioårig grabb ut och jag minns bara att han hade röda byxor för sen small det. Jag hann inte bromsa överhuvudtaget och måste nog ha åkt i nästan 35 kilometer i timmen, säger Amanda Bohlin.
Chocken på den italienska grusvägen var total.
– Först var det bara att kolla att bröstkorgen var hel och att jag kunde andas. Sen kollade jag att armar och ben satt kvar på kroppen. Det gjorde de. Pojken var lika chockad han men var också okej. Vilket är helt otroligt för det kunde verkligen ha gått så mycket, mycket värre, säger Amanda Bohlin.
– Polisen ville att jag skulle avbryta och åka ambulans men jag sa till honom att jag var okej så fick jag i alla fall rulla i mål de sista tio kilometerna.
Efter det dramatiska slutet på VM i gruscykling är Bohlin nu hemma i Åtvidaberg igen. Höstvindarna tar tag rejält i de flesta träden runt Adelsnäs, där Bohlin kör de flesta av sina träningsrundor.
Sen tävlingen, och kraschen, i VM har det dock inte blivit någon runda. När Amanda rullar ut cykeln ur garaget saknas det luft i däcken och italienskt grus sitter fortfarande kvar på hennes sportglasögon.
– Nej. Det enda jag gjort är att äta glass och dricka prosecco, skrattar 34-åriga Hymercyklisten.
Amanda Bohlin är snart uppe på sadeln igen efter den dramatiska kraschen i VM i gravelbike. "Det enda jag har är blåmärken längs högersidan av mig. Det gick så jäkla fort men egentligen är det bara mjukdelar som tagit skada", säger Bohlin.
Att vara orädd är en nödvändig ingrediens för att kunna bli en duktig cyklist. Amanda har redan fått sin beskärda del av olyckor och vurpor. En hjärnskakning i ett MTB-lopp för ett par år sedan, en trasig höft efter SM-tävlingarna i Linköping och hennes krasch på Storgatan förra året.
– Det är ändå det roligaste lopp jag kört. Att se klubbkompisen i Hymer (Johanna Palmqvist) vinna det loppet var helt otroligt. Jag är ändå, peppar peppar, lyckligt lottad. Jag har vänner, som Emma Belforth, som tvingats vara borta mycket länge.
Trots kraschen bland vinrankorna i somras, och den på Storgatan, är det just hjärnskakningen som satt sina spår hos Amanda.
– Man är ju 30-plus och har ett annat konsekvenstänk. Jag kör till exempel inte XCO som exempelvis Jenny Rissveds. Där är det så mycket hinder och hopp. När jag körde SM i det hade jag dödsångest varenda varv.
Trots Amanda Bohlins gedigna idrottsbakgrund, med bland annat en satsning mot världseliten inom triathlon, är det faktiskt först för ett par månader sedan som folk på riktigt började känna igen henne.
– Det är efter Vasaloppet (på cykel) som det verkligen hänt något och jag har fått sådan otrolig kärlek från kommunen, och de som bor här i Åtvidaberg. Massa folk hörde av sig och grattade, säger Amanda Bohlin.
Åker du in i Åtvidaberg är det också Bohlin som numer frontar kommunens välkomst-skyltar.
– Det har verkligen varit en "oj-känsla". Men kul.
Men det är inte Vasaloppet som är sommarens största seger, enligt henne själv.
– Nej det var SM. Det var för att ta den blågula SM-tröjan som jag började med cykel 2019. När jag vann det så rann verkligen tårarna.
Grusvägarna runt Bysjön är hemma får Bohlin. Liksom hela Åtvidaberg. Idrottsintresset för både henne och lillasyster (Johanna "Yoie" Bohlin, duktig löpare) började tidigt.
– Både mamma och pappa var rastlösa. Mamma har alltid haft flera företag igång och jag minns en pappa som aldrig satt i soffan och kollade TV, säger Amanda.