Det blev jag varse efter förra veckans krönika. Trots en svärm av reaktioner står jag fast vid vad jag skrev då: Simhallen bör byggas i samma område som den gamla, granne med Tinnis.
Visst, jag hör när kommunalrådet Christian Gustavsson (M) säger att det blir dyrare att bygga där, och att tillgängligheten för biltrafik blir sämre, men för mig är det inte skäl nog för att bygga på Stångebro.
Det förslag jag förordar har simhallen inritad ungefär där Folkungavallens huvudläktare ligger idag. Ett par hundra meter från ettans busslinje alltså, stans mest frekventerade. Med parkeringshuset Detektiven ytterligare ett par hundra meter bort och en något förstärkt ersättning för dagens simhallsparkering så tycker jag tillgängligheten för bilar är fullgod.
Att det blir dyrare beror enligt kommunalrådet på att det krävs en dyrare så kallad pålning om den byggs så nära den nuvarande simhallen. Detta för att undvika att den gamla hallen spricker av de vibrationer som uppstår vid pålningen. Enligt Gustavsson blir det tio miljoner kronor dyrare per år. Å andra sidan planeras för en enklare arkitektur om hallen placeras vid Tinnis, medan man vid Stångebro räknar med simhallen som ett spektakulärt "signaturhus" för den utbyggnaden av Linköping.
Än så länge finns inga uppskattningar på vad det kostar kommunen att riva Racketcenter och bygga ersättningshallar för det, om Stångebroläget blir ett faktum.
Oavsett om simhallen byggs eller inte verkar stadens styrande ha bestämt sig för att riva Racketcenter. Christian Gustavsson har förklarat för mig hur illa den byggnaden passar in i det nya kvarter som ska byggas där. Att den estetiskt sticker ut för mycket och att det i ett sådant nytt kvarter inte fungerar med en så stor sammanhängande byggnad som Racketcenter bildar tillsammans med Stångebrohallen och Cloetta center.
Så Racketcenter verkar dödsdömt oavsett vad som händer med simhallen.