LHC lekte, Carl Söderberg lekte, Christian Eng-strand lekte, Pär Arlbrandt lekte – ja till och med materialförvaltaren Peter Casparsson såg ut att leka, där han plockade med klubborna i båset.
Det var kvällen Cloetta center förvandlades till en blå, röd och vit lekstuga. Kvällen då LHC visade att laget kan gå hur långt som helst den här vintern.
Allt förutsatt att Carl Söderberg förblir hel förstås. Det var länge sedan jag såg en spelare bära upp ett lag som Malmösonen gör med LHC den här vintern. 37 omgångar är avverkade och i match efter match spelar han på en nivå högre än de flesta andra. På tisdagskvällen hade han två jämlikar mot sig i Skellefteås Bud Holloway och Joakim Lindström.
En match Söderberg vann på knock-out.
Om LHC får behålla 27-åringen även nästa säsong ska klubben se det som högsta vinsten på lotto.
En kväll som denna, full av LHC-hjältar, kan jag inte låta bli att tänka på hur mycket mer LHC borde skryta med alla sina hjältar. Och då inte bara dagens.
Visst är det charmigt på det sätt man plockar in tidigare spelare i organisationen – som Mike Helber, Anders Mäki och Fredrik Emvall i klubbledningen, Stefan Jacobsson och Mikael Håkanson i styrelsen, Erkki Saramaa som säljare, Fredrik Wallberg som massör, Nizze Landén som målvaktstränare och Casparsson och Ulf Söderström som materialare – men varför denna återhållsamhet för att inför publiken hylla forna tiders hjältar?
Introt ”Tillsammans är vi starka” på jumbotronen är en bra start. En kort sammanfattning av klubbens elitserietid.
Men kom igen, LHC bildades inte 1999 när laget gick upp i elitserien.
Inte heller i samband med ackordsuppgörelsen 1992. Och nej, det var faktiskt inte Jim Brithén som bildade LHC, även om man kan tro det ibland.
LHC är en klubb full av hjältar. Låt det synas.
Var stolt över er historia, LHC. Redan från 1976.
Det är ju en historia som har allt. Uppgång och nedgång, glädje och sorg – allt det som fängslar folk.
Kvällens hjältar är en del, en viktig sådan, en magnifik sådan en kväll som denna, men med hjälp av sina gamla hjältar kan LHC skapa just den hockeykultur många tycker saknas i Linköping.
Låt inte de gamla hjältarna bara sitta utspridda i skymundan runt om på arenan. Låt dem inte svischa förbi av en tillfällighet, som målvaktshjälten Gunnar Svensson gjorde i går när sponsorsoffan zoomades in på jumbotronen. Med 333 matcher under åren 1962–1981 är han värd mer än så.
Det är hög tid att plocka ned hjältarna på isen, skapa plats för dem i matcharrangemangen, ge plats för mysiga osvenska hyllningar, hänga upp fler namn och nummer i taket, fler än de tre (Mats Andersson, Stefan Jacobsson och Mike Helber) som hänger där nu.
2013 kan bli ett historiskt år för Linköpings Hockey Club.
En 37 år lång resa att vara stolt över.