Jag skiter i att det var ett motstånd som inte spelade det bästa försvarsspelet jag sett. Jag skiter också i att Brynäs drog på sig utvisningar så fort de fått med sig ett powerplay i kritiska lägen av matchen. För det var tre riktigt viktiga och sköna poäng för LHC. Det var inte bara en seger – det var även mål från både höger och vänster. En riktigt viktig mental vinst.
Jag log lite extra när jag såg Daniel Olsson Trkulja gå rakt in mot mål. Han gick inte runt mål, han svängde inte av – han gick rakt mot mål. Och gav därför drömlägen för just mål.
Jag log ännu större när den kritiserade 18-åringen Adam Ginning klev fram och visade vägen. Jag har inte orkat ta den negativa kritiken mot Ginning seriöst. Jag tror inte folk förstår hur hans säsong har sett ut. Han har varit med i både J18-landslaget och juniorkronorna samt spelat matcher med både LHC:sJ20-lag och A-lag.
Det har varit mycket farande och mycket matcher för honom. Det blir en reaktion både fysiskt och mentalt. Klart som korvspad är han inte en fullfjädrad SHL-spelare än. Men för att ta nästa steg krävs det att han ska få speltid.
Han är på väg uppåt och jag gillar att LHC ger honom förtroende. Han kommer att bli riktigt bra och är en investering inför framtiden. Men fram tills dess kommer han göra både bra och dåliga saker på isen. Det gäller dock att han har tillräckligt bra spelare runt sig för att kunna ta lärdom av sina misstag utan att det blir allt för hårda bakslag.
LHC är i princip uträknade redan nu inför slutspelet och det får mig att tänka tillbaka på tidigare säsonger. Varenda gång har LHC gjort det bra i grundserien för att sedan floppa i slutspelet. Jag vill våga hoppas att det ska kunna vara tvärt om i år. Jag tror att LHC kan gå längre än vad man tror. Jag hoppas även att vi fortsätter räkna ut LHC så att de kan ta fördel av det och slå tillbaka underifrån.