Vi har haft EM-tips på jobbet och jag har inte haft så många fel sedan jag fick plötsligt hjärnsläpp och misslyckades fullständigt på ett standardprov i matematik för snart hundra år sedan.
Som slutvinnare har jag skrivit Portugal.
Strunt samma.
Jag kan lika gärna fortsätta att ha fel.
Snart tre veckor har avverkats av EM-festen i Tyskland och det är nu det ska avgöras. Favoriterna har samlats på övre halvan och på den undre ligger vägen öppen för någon överraskning att ta sig hela vägen till finalen.
Av det vi sett hittills skulle det kunna vara Schweiz.
Mästerskapets hittills två bästa lag, Tyskland och Spanien, möts redan i kvartsfinal och förhoppningsvis krånglar sig vinnaren där fram till Berlin 14 juli. För fotbollens skull. Skickliga spelare, hög fart och skön underhållning.
Inte som England och Portugal som snubblat sig vidare och trots en massa stjärnor gjort det på darriga ben. Utan Jude Bellinghams plötsliga infall av briljans hade Gareth Southgate redan fått sparken.
För att inte tala om Frankrike.
Som fotbollsälskare gillar jag det mesta och kan även uppskatta och finna njutning i det taktiska spelet, stenhårt försvarsjobb och desperata glidtacklingar. Men häromkvällen satt jag framför teven och höll banne mig på att somna. Ett tråkigt Frankrike mötte ett ännu tråkigare Belgien och det var så torftigt, så fegt och så medelmåttigt att hälften vore nog.
Hur kan så många stora spelare visa så lite? Har lagen blivit för bra för sitt eget bästa?
Jag är verkligen allergisk mot den typen av saktfärdig och stillastående fotboll. Kylian Mbappé må explodera i sin mask, men hur ofta hände det och i en dryg timme kändes det som om inget lag ville vinna. Bara inte förlora. Göra så lite så sakta som möjligt – men hoppas få ut så mycket som möjligt.
Det vore trist om det var det trötta sättet att spela som vi tar med oss från den här turneringen.
Mycket snack om VAR och jag skriver som jag skrivit tidigare. Lägg ned. Det blir bara något slags oskönt försök till millimeterrättvisa. Att det letas tåspetsar, fingertoppar och fel som ingen har sett. Vad är nästa steg? Spelare som styrs med någon slags joystick? Spelare som får slå om en passning om den blir fel?
Hör det inte till idrottens DNA att det faktiskt kan bli fel ibland?
Nej, låt människor döma människor som spelar fotboll.
Inte datorer.
Bäst så här långt: spanske mittfältaren Fabian Ruiz. Wow.
Sämst: så kallade paussnacket i Tv 4 – i 38 sekunder eller nåt.