Det viktigaste var inte att Frankrike slog Sydkorea med 4–0 i VM-premiären. Det var väntat. Det viktigaste var att det var fullsatt på Parc des Princes i Paris och att det som kan bli ett mästerskap att minnas och ett mästerskap som spränger gränser fick den start det behövde.
Det kommer att bli en publikfest i Frankrike och redan tidigare i veckan meddelades att slutmålet, att sälja 70 procent av alla biljetter, var uppnått. Bakåtsträvare, konservativa girigbukar och invanda traditioner finns kvar att besegra, men genombrottet är här och kapitalet har förstått att det finns investeringar att göra även här.
Medan Sverige behövde över 90 minuter för att sticka hål på den sydkoreanska ballongen i genrepet räckte det nu med nio för favoriten och hemmanationen. Garanterat en het kandidat till en finalplats i Lyon om en månad.
Sverige är numera rankat som nummer nio på världsrankingen och det finns så klart en anledning till det. Hoppas kan vi göra, men för att gå riktigt långt kommer att krävas sol och vind i ryggen och, som Janne Andersson hade uttryckt det, personbästa.
Att inte gå vidare från gruppen. . . nej, det kommer inte att hända. Men sen? Nu är det ungefär lika omöjligt att tippa ett VM som att tala vilken som är världens bästa låt (Peter Gerhardsson, förbundskaptenen, har försökt), men slutspelslottningen ser onekligen riktigt tuff ut.
Risken finns för Frankrike eller Tyskland i kvartsfinal – om vi nu tar oss förbi åttondelen mot vad som kan bli Kanada eller Nederländerna. Pust.
Kan bli nog så tufft.
Så överraska oss gärna.
Det vore fantastiskt med ännu en häftig VM-sommar att minnas.
Sverige har fortfarande ett landslag som nämns med respekt, men blir det kvartsfinal är det godkänt och bättre än så vore kanon. Peter Gerhardsson har tagit över efter Pia Sundhage och fotbollstaktiskt är det en uppgradering deluxe. Samtidigt är det fortfarande Hedvig Lindahl, Magdalena Eriksson, Nilla Fischer, Caroline Seger och Kosovare Asllani som behöver leda det här laget rätt.
De måste vara som bäst när det gäller som mest. Annars går det inte. Spelare som Elin Rubenson, Fridolina Rolfö (jag hoppas hon kan spela), Lina Hurtig (jag hoppas hon får spela) och Stina Blackstenius behöver ta nästa kliv för att på allvar slå igenom i en tuffare internationell konkurrens.
Defensiven behöver vi, även om det onekligen såg en aning stabbigt och stappligt ut mot Tyskland i april, inte oroa oss så mycket över. Däremot framåt. Finns rappheten? Finns passningsfötterna? Finns målskyttet? Finns målskyttarna? Det blev fyra mål mot Schweiz i Algarve cup i våras, men i övrigt har den offensiva produktionen varit besvärande bristfällig.
Är det något som möjligen stör Gerhardssons nattsömn där borta i Rennes så borde det vara det.