Ett av lagen som har spelat en fartfylld och underhållande ishockey hela säsongen är laget som står som motståndare till LHC i dag. Superkedjan med Axel Jonsson Fjällby, Marcus Davidsson och Jonathan Davidsson är en av anledningarna. Den förstnämna var en av spelarna som jag tyckte var extra roligt att följa under JVM. Ett riktigt framtidsnamn. Och det är just att dessa spelare är framtidsnamn som kan vara akilleshälen i ett lag som annars har mycket energi och skridskoåkning.
Killarna som nu leder laget är alltså födda –98, –98 och –97.
Jag gillar ungdomlig hockey och tycker om när jag ser att lag som vågar lyfta upp och satsa på yngre spelare. Jag gillar också att DIF vågar tänka nytt och framåt, vilket genomsyrar hela föreningen. Där har LHC byggt upp sitt lag på ett annorlunda sätt...Vilket kan vara positivt i längden mot ett lag som just Djurgården.
Efter att ett lag med unga spelare på ledande positioner förlorat en match som pågått i 108 minuter och 38 sekunder kan det på vilka spelare som helst sätta sig mentalt. Det är i dessa lägen man med ett motståndarlag som har mer kött på benen kan dra nytta av det andra lagets orutin.
Min förhoppning inför detta möte var att LHC faktiskt skulle bevisa att det som pratats om i inledningen av säsongen skulle stämma; det vill säga att rutin är viktigt och att spelare som har vunnit innan har kylan som krävs i pressade situationer i ett slutspel. Det är då lite typiskt att de största individuella misstagen kommer från spelare i LHC – laget med mest rutin. Med det sagt anser jag att det inte spelar någon roll hur gammal du är eller hur mycket du har vunnit innan. Slutspel handlar snarare om att vara som bäst när det gäller. Du ska helt enkelt bara leverera ditt yttersta i alla lägen och helst spela över din egen förmåga. Det är här och nu i denna matchserie vi får svaret. Vinner ungdomlig och fartfylld hockey över rutin, eller tvärt om?
Men. Positivt från ledarstaben i denna match:
Jag har tyckt att den varit lite feg med att coacha under pågående matcher tidigare. Men i den trejde kvartsfinalen kastade den om i kedjorna och satte in Andrew Gordon tillsammans med bröderna Olimb i mitten av tredje. Vet ni vad – det skickade signaler och lönade sig också genom 4–3-målet. Det räckte dock inte hela vägen.