Vilken IFK-version får vi se nästa gång?

Idrottsledare brukar gärna tala om att "studsa tillbaka" efter mediokra matcher.

Foto: Robert Henriksson/TT (montage)

KRÖNIKA2018-05-05 21:30

Det är en minst sagt sliten klyscha.

IFK Norrköping tog det hela ett par steg längre i Jämtland.

Det här var snarare ett veritabelt bungyjump från Frösöbron, rakt ned i djupet i Storsjön – och upp till toppen på numera ganska snöfattiga Gustavsbergsbacken. Hoppla!

Det är såklart inte första gången man ser ett lag växla upp från helvetets portar till sjunde himmelen på en vecka, men frågan måste naturligtvis ändå ställas: Hur gick det till?

En i mitt tycke helt avgörande skillnad mot Trelleborgs-matchen var den rena arbetsinsatsen. Eller löpmetrarna. Med Arnór Sigurdsson och David Moberg Karlsson i startelvan skickade Kamraterna ut två rakbladsvassa knivar som gång på gång sårade Östersunds försvar. ÖFK överraskades och stördes svårt av gästernas kontringar.

"DMK" hittade de där sköna ytorna som alla offensiva spelare efterlyser, och med en stigande formkurva och bollen klistrad vid fötterna utmanade västgöten sina motståndare. Oftast smet han förbi.

Det före detta Sunderland-proffset är verkligen på gång att hitta och förädla den där talangen som finns i den lite aviga men speediga kroppen.

IFK hade aldrig vunnit om inte lagmaskinen fungerade så bra som den gjorde.

ÖFK:s fall blev dock den isländska succéduon GudmundurThorarinsson och Arnór Sigurdsson. En match gör ingen sommar, men kan det där fruktbara samarbetet fortsätta gro så har IFK-fansen något riktigt spännande att följa detta fotbollsår i Norrköping.

Managern Jens Gustafsson poängterade – naturligtvis – laginsatsen, men ingen som såg matchen kunde undvika att bländas av den där fräcke tonåringen på topp som faktiskt gjorde sin första match från start.

Han tackade för förtroendet genom att först rulla in och sedan nicka in bollen bakom Andreas Andersson.

Sigurdsson lyckades på något vis också plocka fram det bästa ur landsmannen, den sju år äldre Thorarinsson.

Man behöver inte ha Einsteins intellektuella kapacitet för att inse att islänningarna bär extra starka band sinsemellan. Även om IFK-truppens alla fyra talar felfri svenska så bildar man ändå en grupp i gruppen. Detta ur ett positivt perspektiv.

"Vi kan ju snacka skit om de andra utan att de förstår", skojade Thorarinsson efter matchen.

"Gudi" berättade att kvartetten är nära varandra i många sammanhang, inte bara på Östgötaporten.

Han tyckte också att den nya positionen (till vänster på mitten) blir allt bekvämare att hantera.

Av "Pekings" defensiva pjäser imponerades jag mest av Filip Dagerstål. Han gjorde en enorm match, helt enkelt.

Jens Gustafsson ansåg å sin sida att "alla var jäkligt bra" och matchen som helhet var den bästa för säsongen.

I nästa omgång väntar IFK Göteborg på Ullevi.

Frågan är vilken version av IFK Norrköping vi får se då?

Daniel Kindberg dök upp i pressrummet någon timme innan avspark. ÖFK:s omstridde ledare, som suttit anhållen misstänkt för ekonomiska oegentligheter, sken som den jämtländska solen. Ett tag.

Men när IFK Norrköping ett par timmar senare packat ihop spelartrupp och tre poäng i bussen pekade mungiporna nedåt.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!