LÄS MER: BILDEXTRA: Här är festivalens finaldag
LÄS MER: Hans bil – en av festivalens finaste
LÄS MER: Festivalen drar – gammal som ung
Inför festivalen visste jag inte vad jag skulle förvänta mig – eller hur det skulle gå att skriva om den. Tack vare alla trevliga människor – förare, tävlingsarrangörer och åskådare – blev mitt jobb mycket enklare. Alla svarade glatt på de frågor jag hade om sporten och när jag ville skriva om dem. Det är alltid lika roligt att komma till en sport och se folks engagemang, både på banan och på läktarna.
Årets veteranfinal var en av de bästa uppsättningar. I alla fall, enligt speakern i högtalarna. Det märktes även bland publiken. Det var ett väldigt jämnt heat och många var med i fighten om att vinna. En kille i publiken skrek gång på gång: "Det är helt sjukt!". Inlevelsen och engagemanget i publiken värmde mitt sporthjärta.
Väl på området var det också en viss känsla som infann sig. Det var människor överallt, massor av stolar, tält uppsatta lite här och var och det gick att skymta en och annan soffa i publikhavet. När himlen öppnade sig och regnet bara öste ner lämnade folk sina stolar och ställde sig lite längre bort under träden. Ingen hade ens en tanke på att röra sig hemåt.
När solen väl hittade fram igen gick alla ut från träden och tillbaka till sina stolar eller sin soffa. Några gick till ett matställe och köpte en kebabstrut. Vilket mästerverk! Så enkelt men ändå så gott. Du blir inte kladdig, det är lätt att äta och det är mycket mat – den perfekta måltiden vid evenemang.
Två som gjorde tävlingen till det där lilla extra var ändå festivalens speakers. Hur de så passionerat berättade hur loppen gick, vilka alla personer var och vilken förare som saknade vilka delar. Hur de bara kan se på ett lopp där en bil åker lite snett och konstatera direkt "där gick nog drivaxeln". Hur de pratar om en förare för att sedan se honom nedanför speakertornet och hojta ut: "Han ser ut att må bra nu när han äter en kebabstrut". Festivalens speakers – Christian Holmudd och Robin Nilsson – har verkligen gjort den här veckan till det lilla extra. Att jag, som inte ens har körkort, kunde bli så engagerad tackar jag dem för. De har – tillsammans med alla andra hängivna människor kring arrangemanget – gjort den här veckan till en riktigt bra och genomsvettig vecka – all heder till er alla.
Som den tävlingsmänniska jag är fick jag självklart, efter att ha sett några heat samt pratat runt med en del förare, en favorit att heja lite extra på. Tänker dock inte avslöja vem det var. Däremot avslöjar jag gärna att Folkracefestivalen i Motala verkligen är i en klass för sig. Vi ses nästa år!