Det var Albert Einstein som en gång hävdade att ”definitionen av galenskap är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig ett annorlunda resultat”.
Linköping FC får hoppas att världens mest kände fysiker har relativt (!) fel.
Förra säsongen var den sämsta någonsin under 21 år i allsvenskan med bara nio poäng av 36 möjliga efter sommaruppehållet. Nu har nya säsongen dragit igång och jag kan förstå att en och annan undrar hur sjutton det här ska gå. Ett taskigt 2024 – och bara två spelare in under vinterfönstret. Nästan samma lag med andra ord.
Men jag får ändå känslan att LFC ligger på plus.
Med Jonna Andersson vet du vad du får. Återvändaren från Hammarby är en med allsvenska mått mätt väldigt bra värvning som kommer att göra nytta med sin erfarenhet och proffsighet. Kring hennes fasta situationer kan också byggas mycket i offensiven.
Sedan är frågan var Andersson ska användas – om det blir tre eller fyra i backlinjen. Med tre mittbackar hamnar nyförvärvet säkerligen till vänster där, men frågan är vad det innebär för möjligheterna att komma fram längs kanten och slå inlägg. Jonne Kunnas, tränaren, måste hitta rätt med sitt taktiska upplägg.
Vad gäller finska talangen Lilli Halttunen får LFC hoppas på en liknande utveckling som för Cathinka Tandberg. Att anfallaren slår igenom och närmar sig tiotalet mål blir brutalt viktigt. Det var ingen i närheten av i fjol.
Med färre spelare på kontrakt hade det säkerligen blivit större förändringar och inte minst för att väcka ett tynande intresse hade klubben definitivt mått bra av ytterligare någon profil in.
Men för att sammanfatta:
Tror jag att det blir toppen igen? Nej. Tror jag att det blir bättre? Ja.