Roade mig (nåja) med att titta på spelschema och tv-utbud för närmaste veckan. På bästa sändningstid (om det nu finns någon sådan längre) runt klockan 20 visar SVT i tur och ordning Schweiz–Kazakstan, Kanada–Kazakstan, Danmark–Tyskland, Kazakstan–Slovakien, Sverige–Frankrike, Tjeckien–Schweiz och Österrike–Ungern.
De svenska matcherna är väl inget att säga om, men vad har övriga för värde för svenska tv-publiken? Vad sägs om tre gånger Kazakstan? Kazakstan–Slovakien till fredagsmyset? ”Masked Singer” på fyran tackar för konkurrensen. För att inte tala om stormötet mellan Österrike och Ungern som måndagsunderhållning.
Tveksam public service, om du frågar mig. Nog borde skattepengar kunna läggas på annat än på trött studiosnack från Stockholm och matcher från Tammerfors och Riga som väl ytterst få bryr sig om.
Jo, jag erkänner att jag tidigare har gått igång på VM, men hur mycket Chris Härenstam & Co än försöker så kan jag bara inte tända till längre. Det går inte att med trovärdigheten i behåll arrangera varje år och få publiken att tro att de bästa spelarna är med. Det är de ju inte. Laget som vinner guld har världens bästa ishockeyspelare som spelat färdigt i NHL och som vill spela VM.
Sen går inte att säga att det inte betyder något alls. Jag vet. Då hade inte så många trots allt tittat. Men ändå.
Detta sagt har Sverige inlett starkt med tre raka vinster med en Sam Hallam-defensiv som kan räcka långt. Hela vägen till guld? Inte omöjligt.