Det är så inrotat i vår kultur här i Sverige. Överallt ska man sättas in i fack efter sin ålder och sitt kön. Du går i skolan och ska ligga på samma nivå som alla i din egen ålder trots att du är tidigare eller senare utvecklad än alla andra. När sedan föreningarna startar upp nya lag är det åldern och könet som avgör om du får en plats i laget eller inte. Det finns såklart undantag, men känns mer som en regel. 

När det gäller individuella sporter som till exempel simning och friidrott är det en helt annan sak. Jag tror också att det är på grund av det som det är lättare för folk att sitta och kolla på Diamond League utan att jämföra tjejerna och killarna med varandra likt den jämförelsen som alltid uppstår när det gäller manligt och kvinnligt inom lagidrotten. För när tjejer och killar tränar och utvecklas tillsammans jämför vi av någon anledning inte varandra på samma sätt –  utan i stället får vi en större förståelse för varandra. 

Jag tror att respekten inom fotbollen hade blivit mycket bättre om tjejer och killar hade tränat fotboll tillsammans. Ännu bättre hade det varit med nivåanpassning där könen är blandade och inte ingrupperade.  Resurser hade automatiskt fördelats lika eftersom alla tränar ihop och alla skulle få möta de som är på sin egen nivå. Både tjejer och killar utvecklas i olika takt och varken killen eller tjejen som till exempel kommit in i puberteten snabbast utvecklas speciellt mycket av att träna med de som är mycket mindre. Samtidigt får också barnen lära sig att respektera varandras olikheter tidigt. 

I Nederländerna är det vanligt att killar och tjejer tränar tillsammans och det är ganska tydligt att de tjejerna som spelat mycket med killarna, på den nivån som passat dem, har lyckats ta sig till landslaget. Det handlar helt enkelt om att utmana sig själv på sin egen nivå vilket har givit resultat. När de sedan är redo för att ta klivet in i seniorverksamheter och de fysiska skillnaderna blir för stora är det dags att låta dem ta sig vidare till rena herr- och damlag. 

Men varför klarar vi inte av det här i Sverige? Varför är vi så himla rädda för att blanda och nivåanpassa? Vad är det stora problemet egentligen? 

Det är en fråga jag kommer fortsätta grubbla på och förmodligen inte få något tydligt svar på. Men det känns som att det handlar om feghet och ignorans. Vi är rädda för att ändra på något som sitter så inrotat i oss. Även fast jag vet att det på vissa fotbollsskolor och i vissa föreningar sakta har börjat implementerats. Men det sker för sällan.