Det regnar inte i Skåne, vilket känns som en inte alldeles oviktig information med tanke på senaste dagarnas skyfall över Linköping. Nu sitter jag på träläktaren på gamla klassiska Malmö IP, har just sett att en bra insats inte var nog för LFC och funderar över vad som är viktigast framöver.
Jag skulle säga så här:
Näst viktigast blir att ta sig ut i Europa och om möjligt med guldhattar nedpackade i bagaget. Allra viktigast blir att inte hamna där Eskilstuna är idag. I djup ekonomisk kris och med uppenbar risk att kastas ur allsvenskan.
LFC är inte där, men problemet är detsamma: att få de sportsliga målen att rimma med de pengamässiga förutsättningarna. Med så lite publik, med så taskigt tv-avtal och med nästan tomt på kansliet utan klubbdirektör och olyckliga sjukskrivningar är läget som bekant akut.
Efter träningen i fredags träffade jag Andrée Jeglertz för ett längre snack. Mycket kom med i texten, men inte riktigt allt och bland annat uttryckte tränaren det också så här:
– Parallellt med det sportsliga måste vi växa som organisation. Annars finns risken att vi gör vi ett bra år, fyra spelare blir sålda, jag försvinner…och så måste klubben börja om igen. Vi får inte hamna där.
LFC har inte råd att anställa en klubbdirektör, men hamnar snart i ett läge där man inte har råd att vara utan. Inte om man ska hänga med i en hårdnande konkurrens där fler storklubbar pumpar in pengar och mobiliserar på herr- och damsidan. Bara fyra mil bort finns IFK Norrköping som snart kan vara uppe i samma serie.
Fortfarande med ett mycket sämre lag, men med andra möjligheter att växa. Frågan är vad som om ett antal år väger tyngst i länet? LFC:s starka ställning eller IFK:s pengar? Och hur länge kan Rosengård hålla undan för stora MFF i Malmö?
Jag hoppas att jag har fel, men jag är inte alls säker på att svaren är de som anhängarna till lagen som möttes i seriefinalen vill ha.
Det fanns mycket att gilla med söndagsunderhållningen. Hög kvalitet och intensitet på det mesta, bra flyt i spelet, tuffa dueller och en taktisk kamp mellan två olika spelsätt där Rosengård satsade på omställningar och LFC satte hög press. Att oavsett motstånd spela sitt eget spel på det här sättet är skönt kaxigt.
Chanserna fanns där att ta, men LFC tog dem inte och var ineffektivt till tusen.
Två poängs skillnad i titelracet växte till fem och det kan jag inte tänka mig att LFC tar in. Med det sagt finns det mycket lovande att bygga vidare på. Samtidigt som man tydligt närmar sig toppen kom man längre därifrån.
Så kan det gå när inte målskyttet är på.